Vårt gemensamma nät

Det kan vara lätt att glömma bort vårt gemensamma nät. Funktioner, organisationer, utrustning, strukturer…

Organisationer beskrivs ofta som pyramider eller tabeller med ett fåtal ”viktiga” roller med underliggande ”tjänstemän” och ”arbetare”. De som planerar och koordinerar organisationens övergripande rörelser arbetar förstås närmare ägarna och deras beslut, men besluten minskar inte i värde ju längre ut i grenarna de ska manifesteras. Varje liten kvist  är lika viktig för att kunna fånga och binda goda möjligheter till verksamhetens förmåga att leva och växa. Fortsätt läsa ”Vårt gemensamma nät”

Du är bra

StairsIbland får man påminna sig om att man är bra som man är.

Du är unik.

Du är den du är, för att du är en del av ett större sammanhang.

Du påverkas av din egen och vår gemensamma historia, andra levande varelser, din och vår gemensamma omgivning och många andra faktorer. Men du är också en kraftfull andel i vårt gemensamma sammanhang. Du gör skillnad på ditt sätt.

Du är unik.

Du är den du är, för att du behövs precis som du är. Både nu och när du tar ett steg i din utveckling.

Du kan bara göra det som du är mogen för. Därför gör du alltid rätt, om du följer det som känns bra i hjärtat.

Däremot kan du råka ut för sådant som du inte alls är mogen för. Då tar det tid att läka och komma ikapp.

Vi väntar och följer dig med förståelse och omtanke. Kom ihåg att du ofta kan mer än du vågar. Och att vi tror på dig!

Research-start

Idag besökte jag ett ställe som kommer att bli en av huvudkaraktärernas arbetsplats i bok nummer två; en fristående fortsättning på ”Nästan en familj”. Det känns fantastiskt inspirerande att ha tagit första steget i researchen, särskilt i en så intressant byggnad. Personalen var trevlig och tillmötesgående och dessutom fick jag höra att de har ett spöke sedan många år, hustrun till dåtidens direktör. När jag gick en runda kände jag precis var hon håller hus och fick bekräftelse på att det stämmer.
Perfekt! Nu blir det spännande att skriva synopsis (bokens handling och struktur i stora drag). Vi får se om jag blir öppen eller hemlig med vilket det verkliga stället är, som antingen kommer att beskrivas som i verkligheten eller bara fungera som inspiration.

Pappas pojke

rymdskeppVar så goda, en ministory:

Jag ser på Jesper där han sitter i pyjamas och högtidligt öppnar sin morgonpresent. Täcket korvar sig vid knäna och jag upptäcker att han vuxit ur de där byxorna. När hände det; hur har han hunnit bli så stor? Men bakom honom, vid huvudkudden, ser jag den luggslitna Apan med sina långa armar.
Fortsätt läsa ”Pappas pojke”