Lektörsutlåtande

RödpennaI kväll kom lektörsutlåtandet: hela elva sidor med reflektioner, synpunkter, förbättringsförslag, presentationer av möjliga alternativ och bra tips på vad jag med fördel kan dra ner på, ta bort eller ändra.

Tänk om jag hade kunnat ge ut tre olika varianter av denna enda roman, låta läsarna undra hur de andra två ser ut och tipsa dem om att byta sinsemellan. Det vore kul.

Jag vet inte om det är ett väldigt bra lektörsutlåtande eller mittemellan, eftersom jag inte har något annat att jämföra med. Det enda jag med säkerhet vet är att det hjälper mig att se hur jag kan vässa det som redan har skrivits, och det känns jättebra. Hur mycket jag ändrar bestämmer jag själv, så jag tror att jag hinner bli klar till den planerade utgivningen i mitten av maj 2017.

Det som gör mig gladast i utlåtandet vill jag gärna påminna mig själv om, så längre ner kopierar jag in några positiva utdrag som inte avslöjar något om handlingen.

En av kommentarerna får mig dock att skämmas över att ännu inte ha läst eller sett ”Låt den rätte komma in”. Som om jag alltid måste dra mig för att läsa böcker eller se filmer som får allmän uppmärksamhet eftersom jag tror att de kan vara för mainstream eller publikvänliga.

Förresten … om ni inte redan visste det så är slaggord, som lektören nämner, onödiga ord som de flesta av oss gärna använder utan att tänka på om de gör nytta eller ej. Till exempel faktiskt, verkligen, då, så, ju, väl, ganska, riktigt, helt, börja, precis och så vidare.

Här kommer alltså några utdrag ur utlåtandet:

”Jag vill börja med det rent skrivtekniska. Det är sällan jag skriver så få noteringar i marginalen som denna gång. Jag har knappt gjort några noteringar alls när det kommer till det grammatiska. Det är bra flyt i språket. Det finns ingenting som jag direkt hänger upp mig på.”

”Jag visste inte vad jag skulle få läsa när jag tog mig an ditt manus. Ibland gör jag så, står öppen inför texten och låter den kliva in. Ganska snart förstod jag att det var någonting annorlunda. Texten ställer krav på mig som läsare, på ett positivt sätt.”

”Ett par av de saker jag verkligen upplever som en styrka i din berättelse är dina karaktärer. Med få detaljer gestaltar du dem så att jag ser dem framför mig. Något som bidrar till detta är berättarrösten. Jag upplever att den förändras när handlingen skiftar perspektiv. Alltså förstärker den intrycket av karaktären.”

”Hon verkar ensam och sökande. Det här skapar en melankolisk känsla, en blå ton genom berättelsen. Det finns ett mörker under ytan som får mig att tänka på filmatiseringen av ”Låt den rätte komma in”, och det är inte illa.”

”Det hela känns mycket väl genomfört. Det är inget hastverk. Gå igenom slaggordslistan, och fundera över om du kan hitta ett spännande anslag som naglar fast läsaren.”

Tja … desto mer finns att hämta i avsnitten med konstruktiv kritik, så jag får ta nya tag och jobba vidare med att få manuset klart för tryck. Hoppas att läsarna till slut kan få den där speciella, spännande, intressanta och tänkvärda upplevelse som jag önskar dem.

Smarting

LampaDet var inte förrän han tänkte på det som han insåg att han inte var smart nog. Men han förstod också att om han hade känt sig smart nog, riktigt intelligent, hade han inte varit smart. Bara dum nog att tro sig förstå allt. Från den dagen kände han att han förstod allt.

Lektörsläsning

Nästan en familj

Vet du vad en lektör jobbar med? De flesta har nog ingen aning, men det är helt naturligt eftersom lektörer till stor del jobbar i det fördolda.

Sedan några veckor går en lektör igenom mitt manus. Inte som redaktör eller korrekturläsare utan med fokus på om det är välkomponerat, om dramaturgin känns balanserad, om delarna hänger ihop, om karaktärerna och dialogerna är trovärdiga och om språket fungerar bra. Om det finns brister får jag hjälp med att se vad jag kan ha varit blind för.

Lektören lägger också vikt vid om manuset är tillräckligt spännande och intressant för att det ska vara värt att publicera.

Det är verkligen både läskigt och spännande att vänta på lektörsutlåtandet och specifika kommentarer. Tänk om jag måste redigera i många hundra timmar till innan allt sitter som det ska! Eller om hon säger att det inte funkar alls, om både idén och historien är totalfel. Hjälp!

Men jag hoppas och håller tummarna. Det SKA bli bra! Åh, vad bra det ska bli!

Webbutik-betalning

ÖppetJag förbereder en webbutik inför boksläppet i maj och försöker vara så ekonomisk som möjligt. Beställningarna därifrån kanske blir högst sporadiska och då vill jag inte dras med fasta månadskostnader.

De bästa betalningsmetoderna för mig som varken har avtal med olika banker, eller företag som i sin tur har det, är Swish-överföringar eller manuella inbetalningar till bankgirot.

Något PayPal-konto har jag aldrig haft och varje transaktion skulle kosta några procent för mig som mottagare. Men nu undrar jag om det kanske ändå är bäst att skaffa PayPal, för kundernas skull. Eller har Swish slagit igenom såpass att de inte skulle sakna det?

Jag vill undersöka vad de flesta föredrar; Swish eller PayPal. Orkar du hjälpa mig genom att klicka för din favorit nedan? Tack så mycket på förhand!

Webbutik-betalning