Vad handlar boken om?

Hur svårt kan det vara att beskriva en bok? Enkla beskrivningar finns överallt; ta vilken bok som helst ur vilken hylla som helst, vänd på den och läs. Eller googla på recensioner och kolla i nätbokhandeln.

Jag har satt ihop en baksidestext som beskriver ”Nästan en familj”, genom att plocka ut en lagom mängd relevant fast materia ur all den mörka som trots allt dominerar – precis som i vårt planetsystem – och låtsats att detta är vad den handlar om.

StairsFör mig som känner andemeningen bakom karaktärernas tankar, reaktioner, agerande och känslor, existerar boken på flera olika plan. Dessa vävs ihop på ett sätt som inte är helt lätt att beskriva. Varje tanke på sådana försök leder till risken att avslöja för mycket av det som hos läsaren ska växa fram i lugn och ro. Så när någon frågar vad den handlar om kan det stocka sig. Ja, en del undrar säkert hur det egentligen står till. Och tydligen står det still…

Hur som helst … det är en relations- och utvecklingsroman med psykologiskt djup och övernaturliga inslag. En del fokus ligger på vad vi tror att andra tycker och tänker om oss och det vi gör – och vad de kan tänkas göra som kan påverka oss. Frågan är varför vi ägnar det så mycket energi.

Våra tankemodeller av verkligheten gör oss effektiva, men även tunnelseende och rädda. Om vi släpper föreställningen om oss själva som presterande varelser landar vi i frågan om meningen med livet. Varför är vi här? Hänger vi ihop på något sätt och kan vi samverka bättre än vi tror?

Frågan är hur man kan beskriva detta som andas mellan raderna, med några få ord, tillsammans med bokens drivande handling där livet förändras för Petra, Jonas och Nora. Kanske är det bäst att du läser boken när den kommer. Du kan nog beskriva den bättre än jag. ☺

Visitkort

VisitkortSent en kväll pysslade jag ihop visitkort på moo.com; några i vanlig storlek (som skymtas längst till vänster i bild) och några som minicards. Man lägger upp allt själv med hjälp av deras mallar.

När mina kort hade tryckts upp hörde de av sig från moo.com och berättade att bilden på minikorten omgavs av en vit ram; jag hade inte fyllt upp området med en tillräckligt stor bild. Ville jag ha hjälp med det kunde jag maila över en bild med utökad marginal så skulle de fixa nya minikort utan kostnad.

Generöst. Bra service. Tyvärr centrerades inte bilden, såg jag när de kom, den försvinner liksom ut till vänster samtidigt som den övre marginalen trycker ner allting. Fel kort blev plötsligt rätt. Men servicen var bra, så det gäller att ha pokerface. ☺

Tillsammans

Tillsammans

I romanen ”Nästan en familj” har mediet Lotta en liten roll. Hon är en kvinna med bägge fötterna på jorden som vill få oss att minnas vilka vi egentligen är.

Vi ska varken förstora eller förminska varandra. Vi är tillsammans i ett nät som töjs hit och dit och det är helt naturligt. Några är bra på att fästa nätet eller hålla det fint, andra på att hålla det elastiskt. En del hittar hål och faller igenom, men alla kan ta plats just där de behövs och passar bäst. Det är himla finurligt.

Tyvärr stannar vi oftast inte upp för att känna efter var vi hör hemma. Det är det som är đet svåra, att vi går vilse och skapar knutar. Jag hoppas att vårt nät en dag ska svänga med en gemensam puls.

Bokläsning

Bok

Det är något visst med tryckta böcker. Att känna tyngden, inspireras av omslagsbilden och se hur mycket man har kvar av historien utan att snegla på sidnumret.

Just nu och för ett bra tag framöver läser jag ”Nattfilm” av Marisha Pessl, en 645 sidor tjock och ganska speciell historia med inslag av ”dokumentära” bilder av webbplatser och fotografier här och där, tänkta att förstärka trovärdigheten. Det är en thriller med gammal hederlig äventyrskänsla och diffusa stänk av något okänt, som jag ännu inte mer än förnimmer när jag kommit till sidan 210. Språket är målande och ganska humoristiskt. Jag älskar vissa ord hon hittar på också. Som kattnosrosa.

Oftast ger jag bort böcker när jag läst dem (åtminstone när jag köpt dem), så i bokhyllan trängs olästa och frestande romaner med en blandning av läst och oläst facklitteratur. Det är mitt eget bokmanus fel; när jag åkt kollektivt har jag inte på tre år plockat upp någon annans bok att koppla av med. Istället redigerat min egen text i mobilen. Däremellan lyssnar jag jättemycket på ljudböcker. Jag lånar på bibblan, för över filerna till en pytteliten mp3-spelare med bra ljud och som bara behöver laddas högst varannan vecka och lyssnar medan jag diskar, dammsuger, hänger tvätt, väntar på bussen, promenerar och så vidare.

Jag gillar än så länge inte att läsa e-böcker. Varför vet jag inte, men det känns så anonymt på något sätt. Kallt. Vi är tydligen väldigt många som hellre lyssnar på ljudböcker här i landet. I U.S.A däremot har e-böcker slagit igenom bra och jag undrar varför. Någon som vet? Kanske ändrar jag mig framöver men jag brukar vara sist med att haka på trender, som om jag dras med ett oemotståndligt behov av att vara motvallskärring. Något som är bra är att man lätt kan bära med sig flera hundra e-böcker på en och samma gång och att de är billiga. Man sparar papper och fraktutsläpp också. Men hur många tänker på hur mycket energi alla servrar kräver för att hålla oss uppkopplade mot Internet och streamingtjänster dygnet runt?

Vilket bokformat föredrar du?