”Nästan en familj” i analys

"Nästan en familj" av Eva-Lena Bjarneborg
”Nästan en familj” av Eva-Lena Bjarneborg
(Illustration: Catrin Welz-Stein)

Jag har fått ta del av en läsares upplevelse av ”Nästan en familj”, som skiljer sig från hur de flesta andra verkar ha upplevt den.

Hen förväntade sig att boken skulle följa en viss mall om den hör till deckargenren, en annan om den är en fantasy och en tredje om den är en vanlig skönlitterär roman om relationer etc.

Genrer är svårt. ”Nästan en familj” har psykologiskt djup och berör personlig utveckling, filosofiska tankegångar om medvetandet och meningen med livet. Samt det övernaturliga.

Den här läsaren tyckte inte om de övernaturliga inslagen. Hen tror inte på sådant och anser att jag borde ha förklarat i de inledande kapitlen vilken påhittad fantasy-värld man kommer att hamna i, så att den inte tränger in som en obehaglig överraskning mitt i realismen.

Här har vi tyvärr en ”kulturkrock”. För mig är det övernaturliga inte mer påhittat än att Petra lever och bor på Allmänna Vägen i Majorna. Jag har varit med om fysiska fenomen, spökerier och annat ”oförklarligt” i hela mitt liv och kommunicerar medialt med andevärlden. Det är vardagsmat. Jag informerar om dessa aspekter i presentationer av boken.

”Nästan en familj” fungerar alltså i hyllan för magisk realism, eftersom den skildrar vår fysiska verklighet med övernaturliga inslag. Men fokuset ligger inte där, så jag har valt att klassificera den som en skönlitterär roman. Det finns flera sådana exempel i etablerad svensk litteratur.

”Nästan en familj” är även spännande, både i handling och berättartekniskt, och många läsare har slukat sida efter sida utan att kunna sluta läsa. Men den baseras inte på polisarbete och passar därför inte i deckarhyllan.

Läsaren i fråga hade även synpunkter på kapitelordningen. Jag har funderat på hur jag skulle ha kunnat pussla ihop historien annorlunda, på ett enklare sätt, men kommit fram till att jag är fullt nöjd. Jag har gjort på mitt sätt och vill inte ha det annorlunda. Hoppas att de flesta läsare känner precis som jag.

Som tur är hade denna läsare även positiva upplevelser:

Även om det finns några frågetecken från min sida så var det en väldigt bra bok. Den bästa egenutgivna jag läst, och bättre än de två deckare utgivna på stora förlag som jag nyss läst.

Tyckte att du var väldigt bra på dialoger, de var superbra och realistiska, allt känns mer tvättäkta än i många deckare. Och konflikterna mellan människorna var bra, allt flöt på och man var med.”

Tusen tack för matnyttig, intressant och tänkvärd feedback!

Alla är välkomna att bidra med sina tankar och/eller ge ett allmänt omdöme om ”Nästan en familj” via formuläret här.

Konflikträdsla

Scary

En av karaktärerna i min kommande roman, som ännu inte påbörjats och som därför bara är en lösdrivande fantasi, ska lida av konflikträdsla.

Jag har förstås tankar och teorier om fenomenet trots att jag inte lider av det själv, men det vore intressant att få ta del av intryck och upplevelser från dem med egna erfarenheter.

Tipsa gärna konflikträdda vänner om formuläret nedan (och fyll i det själv om det känns relevant), så blir jag rikare på förståelse för hur det kan vara. Tusen tack för hjälpen!

Hur uppstår din konflikträdsla?*
Vilka situationer kan trigga din konflikträdsla?*
Hur känns det i kroppen?*
Vad tror du att rädslan beror på?*
Vad gör du för att lindra eller stoppa symptomen?*
Robotfilter (repetera slumptexten nedan):

Bokcirkel om Nästan en familj

Bokcirkel och samtal om Nästan en familj

Jag har hört flera som läser ”Nästan en familj” för andra eller tredje gången. Inte för att den är svår att förstå, utan för det som öppnas mellan raderna. De flesta börjar läsa den som ett spännande familjedrama, kanske med fokus på relationer och personlig utveckling, men mot slutet, när ett antal pusselbitar fallit på plats, känner några att de vill gå in på djupet och läsa allt igen när de väl har läst klart den. De blir helt enkelt nyfikna.

Varför blev vi som vi är – och vilka förmågor har vi…?

Ann-Renée startar nu en bokcirkel i Göteborg för att läsa, diskutera, filosofera och samtala om ”Nästan en familj”. Det blir säkert intressant! Som pricken över i:et serveras te och scones; är det bokcirkel så är det!

Klicka här för att komma till inbjudningen/informationen på Facebook eller här för detsamma på hennes hemsida.

Klicka här för att läsa inkomna omdömen om ”Nästan en familj”.

Notering: Ann-Renée – friskvård för bättre hälsa har mottagning för bland annat bowenterapi (ett fullgott och effektivt alternativ till osteopati).

Människans natur

Eva-Lena Bjarneborg håller föredrag

Jag fick några filmsnuttar från bokreleasen i maj. Den som vill kan nu se större delen av mitt föredrag om människans natur (se nedan).
Förresten … har ni märkt att man pratar dialekt och inte rikssvenska när någon har spelat in ens röst…?

I släckt ljus

Kvinna i mörkerDet enda konstiga var egentligen ljusskenet, men Petra var säker på att hon hade släckt där inne. Ett par meter från öppningen stannade hon och höll andan för att lyssna. Fortfarande hördes inget, men hon var ändå inte redo att gå in och bestämde sig för att hålla sig mot väggen istället. När hon nådde tavlan med brandgula fält, som aldrig gjort annat än att tråka ut henne, tog hon ett steg i sidled och lade handflatorna mot tapeten. Ytan var sval och slät, men där fanns ett skruvhål som det bleka mönstret slingrade in i. Som ett kulhål. Minnet av en film kom över henne, en kvinna hotades med pistol, en kvinna med ansiktet mot väggen precis som hon. Petra blundade, tryckte bort bilden och avverkade ytterligare ett par steg i sidled. Nu skulle det räcka med att vicka på huvudet för att se in i rummet. Och först nu slog det henne att den person som tänt lampan kunde befinna sig var som helst.

(Utdrag ur min roman ”Nästan en familj”)