Omskriven prolog

Pust! Nu tror jag faktiskt att hela manuset funkar bra med tanke på lektörens reflektioner! Det enda som borde återstå innan en sista korrekturläsning är att gå igenom texten för att ta bort onödiga ord. Men man vet aldrig – jag har svårt att sluta ändra både här och där för att varje mening ska höra ihop med de andra och bilda ett slags dans med ord, något melodiskt.

Prologen är omskriven och ser nu ut så här (kom gärna med feedback):

Tänk att han satt här, den lille pojken, som om de alltid hade hört ihop. Hon sneglade på honom i smyg innan hon växlade upp, kastade ett öga i backspegeln och svängde ut i korsningen. Det kändes stort. Nästan för stort, hon hade svårt att avgöra om det här var en alltigenom bra idé.
”Mamma”, sa han långsamt, på en gång pipigt som krävande.
Så liten och ändå så kaxig. Hon anade i ögonvrån hur han hängde med huvudet och svalde känslan av obehag, precis som hon.
”Allt är bra.”
Hon gjorde sitt bästa för att låta lugn, men det dröjde inte länge förrän hon hörde en snyftning.
”Var är mamma?” fortsatte han.
Hon var ingen onda människa. Tvärtom, hon kände med pojken. När alla förstått hur det hängde ihop skulle det bli bra. Bättre än bra. Ingen skulle kalla henne ond.

Manusbearbetning

Lennart GuldbrandssonI förrgår ordnades en författarträff i Litteraturhuset i Göteborg, där Lennart Guldbrandsson (se bild) presenterade fyra sätt att göra en text mer spännande. Vi diskuterade detta och andra skrivrelaterade ämnen och det blev en väldigt trevlig kväll. Är du nyfiken på Lennarts skrivtips, som är riktigt bra, kan du klicka dig över till elementx.se.

Jag har börjat bearbeta mitt manus enligt några av förslagen i lektörsutlåtandet, exempelvis genom att tajta upp dialogen på ett för mig nytt sätt. När vi pratar muntligen kan det låta så här:

”Har du haft en bra dag?”
”Ja, jättebra, vi var i parken och lekte. Och vet du vad?”
”Nej, hände något särskilt?”
”Vet du, vi såg en jättestor hund, större än Doggy!”
”Oj! Var Petter också med?”
”Nej, han är sjuk ännu.”

Genom att ta bort inledande bekräftanden blir det mer sting i dialogen:

”Har du haft en bra dag?”
”Jättebra, vi var i parken och lekte. Och vet du vad?”
”Hände något särskilt?”
”Vi såg en jättestor hund, större än Doggy!”
”Oj! Var Petter också med?”
”Han är sjuk ännu.”

Alla författare/lektörer gör/tycker förstås inte likadant, men jag håller med om att det ser renare ut. Vad tycker ni? Jag undrar om läsare som inte skriver själva medvetet tänker på sådant, men kanske känner man helt enkelt att läsningen flyter på bra.

En sak som lektören påpekade var att mina trådar vävs ihop väldigt snyggt i manuset. Då blev jag glad! Men hon skrev även att det kan vara för långt mellan trådarnas början och slut och att det kan få mig att tappa läsare mitt i. Det är intressant när en tråd tar slut, men det tar för lång tid att komma dit även om det händer annat spännande mitt i. Läsarna vill tro sig förstå hur allt hänger ihop innan något egentligen har avslöjats och därför borde jag se över i vilken ordning vissa kapitel presenteras.

Jag har grämt mig över att behöva göra ihopvävningarna enklare och få en ”dummare” bok för att läsarna ska känna sig smarta. Jag vill att både läsarna och jag ska vara nöjda; ett dilemma som jag tog upp på författarträffen i förrgår.

Vilket förslag tror ni att jag fick från de andra?

Det är så självklart att jag borde ha tänkt på det själv:
”Släng in ett köttben mitt i!” och ”Ge dem en ledtråd!” och ”Vi gillar smarta böcker.”

Yes! Jag behåller kapitelordningen! Det räcker förhoppningsvis att bara göra en rosett någonstans, var jag vill på tråden, och jag har redan idéer om hur den kan knytas.

Debutantporträtt

nastanenfamilj_annonsI Svensk Bokhandels sommarkatalog, som utkommer i mars och når bokälskare, journalister, bibliotekarier och bokhandlare över hela Sverige, kommer jag att ha en kvartssidesannons om boken (se ovan) och en helsida med ett debutantporträtt.

Just nu filar jag på det sistnämnda, vilket inte är så lätt. Jag har skaffat en nätprenumeration på Svensk Bokhandels tidningar och kataloger och studerat debutantporträtten i årets höstkatalog, men de varierar brett. En del skriver mest om boken i sig, men man uppmanas att undvika cv:n, direkt reklam för boken och hänvisningar till hemsidor/bloggar.

Jag tror att mitt debutantporträtt får bli ungefär som nedan och hoppas att det väcker intresse. Hur som helst blir det här en spännande resa!

(Fotografen som tog bilden på mig heter Jenny Christenson och hennes namn kommer att synas tydligare vid debutantporträttet. Resultatet får ni se i mars)

”Jag föddes 1963 i Göteborg där jag sedan blivit kvar. Under min uppväxt förekom en del konstigheter i hemmet, men till slut vande vi oss vid skuggan som drog förbi i hallen när vi åt middag och vid att föremål eller möbler kunde flytta sig när ingen var i närheten.

Att jag är synsk och har mediala förmågor var inget som slog mig när jag började förutse framtida händelser. Däremot undrade jag hur vi alla hänger ihop. Detta och mitt filosofiska intresse för människans psyke, beteende och möjlighet till personlig utveckling har inspirerat till handlingen i relations- och utvecklingsromanen ”Nästan en familj”.

Analytisk förmåga och nyfikenhet ledde å andra sidan till ett yrkesliv som el- och teleteknisk ingenjör. Efter många år som projektör övergick jag till att arbeta som teknisk skribent, då skrivande alltid har varit viktigt för mig. Idén till en roman lät dock vänta på sig. Först 2013 kom tanken på att väva en längre skönlitterär och spännande historia av några människors existentiella upplevelser, föreställningar och rädslor. Den tog drygt tre år att skriva och redigera jämte det vanliga heltidsarbetet.

Om vi släpper föreställningen om oss själva som presterande varelser landar vi i frågan om meningen med livet. Varför är vi här? Och hur hänger vi ihop? Jag vänder mig till dem som är intresserade av personlig utveckling och som gärna reflekterar kring människans natur och kanske fascineras av hur sinnet kan glida över i det okända.”

Textförbättring

TextförbättringSka du skicka ut ett nyhetsbrev, summera en slutsats, hänga upp ett anslag eller informera omgivningen om något men känner att det är svårt att få ihop det?

Texter som är bra strukturerade och lättlästa får större respekt och genomslag än en felstavad och rörig text med syftningsfel.

Jag har arbetat som teknikinformatör och teknisk skribent i många år och korrekturläser även andras texter. Nu erbjuder jag korrekturläsning och textförbättring (ej skönlitteratur) via OrdKanalen.

I inledningsskedet korrekturläser och förbättrar jag kostnadsfritt svenska texter upp till en (1) A4-sida (textstorlek 12 pt i Arial), mot att jag får använda dem som exempel på sidan om Textförbättring. Klicka dig dit för att skicka in din text.