Yes!


Jag är så nöjd!

I går kväll blev jag klar med tilläggen som dottern hade föreslagit och som tagit några veckor att implementera. Jag gick även igenom slutet av lektörens lista med tänkbara onödiga ord.

Wow! Jag har skrivit en roman!

Efter drygt tre och ett halvt års fritidsarbete (med uppehåll då och då) känns det overkligt att bara två veckor återstår tills manuset ska lämnas in för sättning. Fram tills dess kan jag och mina närmsta testläsare granska det ännu lite till, men det räknar jag mest som en bonus.

Wow! Jag har skrivit en roman!

Tillägg

Nästan en familjMin dotter har föreslagit ett tillägg som gör boken mer spännande på ett ställe i handlingen, och det vill jag förstås inte missunna läsarna. Dessutom har hon beställt mer ”intressant information” på ett annat ställe. Och jag som trodde mig vara klar förutom jakten på några möjliga skräpord till.

I lördags morse vaknade jag därför halv sex och kunde inte somna om trots att jag lagt mig bara fem timmar tidigare. Efter en halvtimme gick jag upp för att jobba med manuset en liten stund, men blev sittande i hela sex timmar! På söndagen blev det också sex timmar (18:00 – 00:30) och i går fyra (20:30 – 00:25).

Den nya texten kräver små ändringar i det som redan var ”klart”, och nu är det knappt fyra veckor tills allt måste vara klart om marginalerna inte ska försvinna. I mitten av februari ska texten sättas till tryckfärdigt format och sedan testläsas. Hoppas att jag känner mig nöjd när det blir dags.

Sättningen av inlagan (bokens innehåll) görs i InDesign av en person som är proffs på sådant, men baksidestexten och omslagets sidor har jag försökt få ordning på själv (se ovan) med hjälp av vänliga tyckare runtomkring. Den skimrande ramen på ryggen tog jag bort eftersom den kan förskjutas eller göra det för trångt eller rörigt.

Håll tummarna på att allt funkar och att jag får klart texterna i tid.

Gott nytt år!

Gott nytt år!

Jag önskar alla ett riktigt gott nytt år. Ta hand om er och varandra så gott ni förmår.

Bokomslaget

BokomslagetArbetet fortgår med bokomslaget. Framsidans illustration av Catrin Welz-Stein älskar jag än, trots att jag sett det varje dag.

Sedan förra inlägget i ämnet har skimret kring det blågröna fältet på baksidan blivit mindre gulaktigt. Och ryggen är klar, även den med skimrande ram.

En grafiker har i förbigående nämnt att ryggens ram är riskabel eftersom allt kan dra åt ena hållet och det då blir extra tydligt om den skulle hamna en bit in på framsidan. Hm … det blir en risk att diskutera med tryckeriet.

Jobbet med boken – för närvarande omslaget – visar sig vara som att lägga ett gigantiskt pussel av detaljer jag tidigare inte kände till. Som att bokstäverna L och J i boktiteln satt alltför nära varandra innan jag drog isär dem en aning efter tips från kunniga personer. Tack!

Just nu är jag nöjd och hoppas på det bästa – tills nya fina förbättringsförslag dimper ner. Konstruktiv kritik är alltid välkommet!