Textförbättringsförslag

Texterna nedan är utdrag från sidan ”Jämlikhet och mänskliga rättigheter” på webbplatsen ”Information om Sverige”, kopierade med tillstånd av Länsstyrelsen. Jag presenterar förslag på alternativa formuleringar efter varje originalavsnitt.

Kön, jämställdhet och feminism

Originaltext:
Jämställdhet handlar om jämlikhet mellan män och kvinnor. De ska ha lika mycket makt att påverka samhället och sina egna liv. Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Människors förutsättningar påverkas av flera faktorer än kön, vilket innebär att alla i gruppen kvinnor och män inte har samma livserfarenheter eller levnadsvillkor.

Mitt förslag:
Alla människor, oavsett kön, har olika erfarenheter och förutsättningar. Jämställdhet innebär att män och kvinnor har lika stor makt över sina egna liv och lika stor möjlighet att påverka samhället. De har samma rättigheter och skyldigheter och värderas inte efter kön. De är helt enkelt jämlika.

Originaltext:
Kön är inte en enkel kategori. Det finns personer som inte identifierar sig som kvinna eller man, eller som är ett annat kön än det de tilldelades vid födseln. Alla människor oavsett kön påverkas av samhällets normer för kön och hur samhället värderar grupperna kvinnor och män.

Mitt förslag:
Det finns personer som varken identifierar sig som kvinna eller man. Många har dessutom en inre könsidentitet som skiljer sig från den fysiska. Oavsett kön påverkas människan av samhällets normer och värderingar.

Originaltext:
Feminism är ett samlingsbegrepp för den samhällsanalys och rörelse som menar att kvinnor generellt sett är underordnade män i samhället och vill förändra detta. Den feministiska politiska rörelsen arbetar också på olika sätt för att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter i samhället. Praktiskt jämställdhetsarbete kan innebära att förändra diskriminerande regler, motverka sexualiserat våld, höja representationen av kvinnor på beslutande poster samt uppmärksamma hur andra former av förtryck hänger ihop med kön.

Mitt förslag:
Kvinnor har diskriminerats på många områden. Feminism är ett samlingsbegrepp för den analys och rörelse som arbetar för jämställdhet i samhället. Den feministiska politiska rörelsen arbetar även för jämlikhet oavsett kön, exempelvis genom att förändra diskriminerande regler, motverka sexualiserat våld samt detektera och synliggöra andra former av förtryck.

Kommentera gärna om du har andra förslag på ändringar.

Denna där

Ofta är det små detaljer som får oss att reagera på en text och omedvetet klassa avsändaren som oprofessionell, trots att vi förstår att han eller hon förmodligen är mycket skicklig på sin huvuduppgift.

Den som har svårt för svensk grammatik har mycket att tjäna på att memorera några få vanliga fällor och sedan undvika dessa.

I bilden ovan ser vi ett exempel. Substantiv i bestämd form (dörren) ska föregås av ”den/det här” istället för ”denna/detta”. I annat fall bör substantivet skrivas i obestämd form:

Använd inte den här dörren, tack.
Använd inte denna dörr, tack.

Ett annat råd som kan vara bra att ta till sig är att undvika barn/talspråk såsom ”våran/vårat” och ”eran/erat” och istället använda vår/vårt och er/ert. ”Våran utbildning är av högsta klass” ger inget professionellt intryck.

Vår utbildning
Vårt koncept
Er fördel
Ert företag

Många lägger till ett ”så” där det inte behövs, vilket också ger intryck av barn/talspråk: ”På lördag så ska vi åka och bada”. Avstå från detta onödiga ord, som annars ofta hamnar framför ”ska, vill, kommer, borde, hade, tycker” etc.

På lördag ska vi åka och bada.

Många blandar ihop orden ”de” och ”dem”. Ett knep är att i tanken byta ut ”de” mot ”vi” (ord med två bokstäver) och ”dem” mot ”oss” (ord med tre bokstäver) för att lättare upptäcka misstag. De flesta säger inte ”Hon reser hem till vi”. Det blir då tydligt att ”vi” borde ersättas med ”oss”, vilket innebär att ”de” också vore fel medan ”dem” vore rätt.

Hon/de reser hem till dem/oss.
Hon/de skänker dem/oss en gåva
.

Är det något uttryck eller ord som du tycker är extra lurigt? Kommentera gärna.

Omskriven prolog

Pust! Nu tror jag faktiskt att hela manuset funkar bra med tanke på lektörens reflektioner! Det enda som borde återstå innan en sista korrekturläsning är att gå igenom texten för att ta bort onödiga ord. Men man vet aldrig – jag har svårt att sluta ändra både här och där för att varje mening ska höra ihop med de andra och bilda ett slags dans med ord, något melodiskt.

Prologen är omskriven och ser nu ut så här (kom gärna med feedback):

Tänk att han satt här, den lille pojken, som om de alltid hade hört ihop. Hon sneglade på honom i smyg innan hon växlade upp, kastade ett öga i backspegeln och svängde ut i korsningen. Det kändes stort. Nästan för stort, hon hade svårt att avgöra om det här var en alltigenom bra idé.
”Mamma”, sa han långsamt, på en gång pipigt som krävande.
Så liten och ändå så kaxig. Hon anade i ögonvrån hur han hängde med huvudet och svalde känslan av obehag, precis som hon.
”Allt är bra.”
Hon gjorde sitt bästa för att låta lugn, men det dröjde inte länge förrän hon hörde en snyftning.
”Var är mamma?” fortsatte han.
Hon var ingen onda människa. Tvärtom, hon kände med pojken. När alla förstått hur det hängde ihop skulle det bli bra. Bättre än bra. Ingen skulle kalla henne ond.

Manusbearbetning

Lennart GuldbrandssonI förrgår ordnades en författarträff i Litteraturhuset i Göteborg, där Lennart Guldbrandsson (se bild) presenterade fyra sätt att göra en text mer spännande. Vi diskuterade detta och andra skrivrelaterade ämnen och det blev en väldigt trevlig kväll. Är du nyfiken på Lennarts skrivtips, som är riktigt bra, kan du klicka dig över till elementx.se.

Jag har börjat bearbeta mitt manus enligt några av förslagen i lektörsutlåtandet, exempelvis genom att tajta upp dialogen på ett för mig nytt sätt. När vi pratar muntligen kan det låta så här:

”Har du haft en bra dag?”
”Ja, jättebra, vi var i parken och lekte. Och vet du vad?”
”Nej, hände något särskilt?”
”Vet du, vi såg en jättestor hund, större än Doggy!”
”Oj! Var Petter också med?”
”Nej, han är sjuk ännu.”

Genom att ta bort inledande bekräftanden blir det mer sting i dialogen:

”Har du haft en bra dag?”
”Jättebra, vi var i parken och lekte. Och vet du vad?”
”Hände något särskilt?”
”Vi såg en jättestor hund, större än Doggy!”
”Oj! Var Petter också med?”
”Han är sjuk ännu.”

Alla författare/lektörer gör/tycker förstås inte likadant, men jag håller med om att det ser renare ut. Vad tycker ni? Jag undrar om läsare som inte skriver själva medvetet tänker på sådant, men kanske känner man helt enkelt att läsningen flyter på bra.

En sak som lektören påpekade var att mina trådar vävs ihop väldigt snyggt i manuset. Då blev jag glad! Men hon skrev även att det kan vara för långt mellan trådarnas början och slut och att det kan få mig att tappa läsare mitt i. Det är intressant när en tråd tar slut, men det tar för lång tid att komma dit även om det händer annat spännande mitt i. Läsarna vill tro sig förstå hur allt hänger ihop innan något egentligen har avslöjats och därför borde jag se över i vilken ordning vissa kapitel presenteras.

Jag har grämt mig över att behöva göra ihopvävningarna enklare och få en ”dummare” bok för att läsarna ska känna sig smarta. Jag vill att både läsarna och jag ska vara nöjda; ett dilemma som jag tog upp på författarträffen i förrgår.

Vilket förslag tror ni att jag fick från de andra?

Det är så självklart att jag borde ha tänkt på det själv:
”Släng in ett köttben mitt i!” och ”Ge dem en ledtråd!” och ”Vi gillar smarta böcker.”

Yes! Jag behåller kapitelordningen! Det räcker förhoppningsvis att bara göra en rosett någonstans, var jag vill på tråden, och jag har redan idéer om hur den kan knytas.