Den röda påsen

Man i röd tröjaEn ministory inspirerad av bilden ovan:

Jag hittade en röd tröja längst in i byrålådan och undrade om den fortfarande skulle passa. Senast jag haft den på mig var för fem år sedan, innan jag skadade knäet och när jag brukade träna regelbundet. Aldrig att jag skulle ha den på mig utanför joggingspåret, men nu kände jag en viss spänning när jag drog den över huvudet. Den passade!

I nästa stund svärmade åter frågorna i huvudet. Vem var det som skrivit meddelandet? Jag vecklade ut lappen för säkert hundrade gången sedan jag hittat den på hallmattan i morse och läste texten på nytt:

Kom till Stenkullen vid båtläget klockan tolv idag. En röd påse väntar på dig. Ta på dig en röd tröja. Hälsningar en vän. Fortsätt läsa ”Den röda påsen”

Vinklar

VerktygUr min synvinkel, som skrivande person, är det som mest spännande när det finns möjlighet att vända och vrida på situationer, begrepp, händelser, sammanhang och tankegångar. Att helt enkelt studera något ur vinkel för vinkel och kanske hitta fler perspektiv att begrunda och veckla ut. En boll ser i princip likadan ut från varje håll, men beroende på hur ljuset faller kan intressanta ojämnheter och gropar avslöjas och ge mervärde åt något annat i texten.

Natt i köket

DiskbänkVarsågoda: ett första utkast till nästa bok, där Loke blir en av huvudkaraktärerna. Tror jag – planeringen är ännu i sin linda. Vad tror ni?

Det blänkte i kaklet bakom espressomaskinen i köket när Loke tände lampan på byrån i hallen. Han bestämde sig för att låta det vara släckt ute i köket, gick raka vägen fram till lådan med bestick, den översta, och drog ut den så långt det var möjligt. Innanför plastfacken med skedar, gafflar och knivar låg den lilla pappersboxen väl skyddad från nyfikna ögon. Johannas ögon. Han stannade upp en stund och lyssnade. Hon hade väl somnat?
”Loke?”
Han tryckte in lådan så hastigt att besticken skramlade, men ångrade sig och drog ut den en bit för att få tag i en dessertsked.
”Vad gör du här, ska du inte sova?” Hon kisade mot honom från dörrposten.
”Jag kunde inte somna, så jag ska ta en bit paj.” Han stängde lådan och viftade med skeden framför sig.
Hon kom fram och gav honom en kram. ”Inte jag heller. Skär upp åt mig med.”
Hennes andedräkt var varm och fuktig mot halsen.
”Du ska ju inte ha mer, eller hur? Jag skulle hindra dig – döda dig – om du försökte äta mer ikväll.”
Hon drog sig ur och studerade honom på avstånd. Log ett matt leende.
”Du är min hjälte, Loke. Kom så går vi och lägger oss.”
Han lade tillbaka skeden och gjorde henne sällskap till sängen.
De hade varsitt täcke för att inte koka bort, hon var alltid varm, men Loke lade ena armen på hennes mage med handen mellan hennes bröst och de låg tysta en stund. Han försökte urskilja tapetmönstret utan att lyckas, mörkläggningsgardinen gjorde rummet svart.
”Känns det bättre nu?”
Han trodde sig smeka hennes kind, men märkte att hon vänt ansiktet åt andra hållet för där fanns bara hår som gled undan, som strimlad tång. När hon haft det flätat under dagen låg det kvar i mönster under natten och löstes långsamt upp innan nästa morgon.
Det skulle bli torsdag. Eller det var redan torsdag sedan minst en timme och skallen kändes klar. I morgon skulle den vara trött och luddig under sega möten och workshops. Fan också.
Johanna suckade. ”Jag vet inte. Jag blir så trött på mig själv.”
De hade varit gifta i tre år. Det var hon som velat gifta sig, hon som velat köpa lägenheten. Själv hade han trivts bra i den gamla funkistrean i Lunden. Det var som om han bara dragits med i hennes drömmar och vaknat upp här och nu istället för att somna.
Jag är Loke Mortensen och bor på Norra Liden, tänkte han och märkte att det fortfarande kändes främmande, ett halvår efter flytten. Kanske för att han bott så länge i den förra lyan, hela sitt vuxna liv.
”Sover du?” En hårslinga gled ner över hans hand när hon vände ansiktet mot honom. Det glänste i hennes ögon.
”Förlåt, jag bara … du är jättefin, Johanna. Sov nu, det känns säkert bättre i morgon.”
Hon drog ett djupt andetag, men sa inget mer utan vände sig om, bort från honom. Loke drog handen över hennes rygg med långa svepande rörelser som kanske skulle få henne att somna.
© Eva-Lena Bjarneborg

Konflikträdsla

Scary

En av karaktärerna i min kommande roman, som ännu inte påbörjats och som därför bara är en lösdrivande fantasi, ska lida av konflikträdsla.

Jag har förstås tankar och teorier om fenomenet trots att jag inte lider av det själv, men det vore intressant att få ta del av intryck och upplevelser från dem med egna erfarenheter.

Tipsa gärna konflikträdda vänner om formuläret nedan (och fyll i det själv om det känns relevant), så blir jag rikare på förståelse för hur det kan vara. Tusen tack för hjälpen!