Roman-embryo

Jag går en distanskurs om att skapa romankaraktärer. Det kan vara inspirerande avkoppling nu när ”Nästan en familj” är färdigskriven, tänkte jag och blundade för den stressande sidan.

Denna vecka skulle vi mejsla fram två personer, skriva några sidor om dem och även låta dem interagera med varandra. Det ville jag inte göra utan att först ha skissat upp ett scenario till en möjlig bok, men både tid och idéer saknades så nu har jag halkat efter.

Men … i kväll planerade jag faktiskt en scen som kan komma att bli huvudkonflikten i en ny bok. Ett roman-embryo! Återstår ”bara” att mejsla fram det som hör till själva kursen.

Visst är det något visst med att gå en kurs? Vilken har varit din kursfavorit?

Nära katastrof

Förra helgen var det dags för manuset att gå till sättning och formas till boksidor i layoutprogrammet InDesign, som jag låter ett proffs göra.

Veckan innan hade jag gått igenom manuset ännu en gång(!) för att kontrollera att allt kändes bra. Ändå var det annorlunda. Jag hade aldrig tidigare läst det från början till slut som jag gjorde nu, utan jobbat med avsnitt här och där. Som väntat såg jag sådant jag ville ändra lite till, men när det var gjort kände jag mig nöjd. Nu skulle det äntligen iväg!

Fortsätt läsa ”Nära katastrof”

Tillägg

Nästan en familjMin dotter har föreslagit ett tillägg som gör boken mer spännande på ett ställe i handlingen, och det vill jag förstås inte missunna läsarna. Dessutom har hon beställt mer ”intressant information” på ett annat ställe. Och jag som trodde mig vara klar förutom jakten på några möjliga skräpord till.

I lördags morse vaknade jag därför halv sex och kunde inte somna om trots att jag lagt mig bara fem timmar tidigare. Efter en halvtimme gick jag upp för att jobba med manuset en liten stund, men blev sittande i hela sex timmar! På söndagen blev det också sex timmar (18:00 – 00:30) och i går fyra (20:30 – 00:25).

Den nya texten kräver små ändringar i det som redan var ”klart”, och nu är det knappt fyra veckor tills allt måste vara klart om marginalerna inte ska försvinna. I mitten av februari ska texten sättas till tryckfärdigt format och sedan testläsas. Hoppas att jag känner mig nöjd när det blir dags.

Sättningen av inlagan (bokens innehåll) görs i InDesign av en person som är proffs på sådant, men baksidestexten och omslagets sidor har jag försökt få ordning på själv (se ovan) med hjälp av vänliga tyckare runtomkring. Den skimrande ramen på ryggen tog jag bort eftersom den kan förskjutas eller göra det för trångt eller rörigt.

Håll tummarna på att allt funkar och att jag får klart texterna i tid.

Omskriven prolog

Pust! Nu tror jag faktiskt att hela manuset funkar bra med tanke på lektörens reflektioner! Det enda som borde återstå innan en sista korrekturläsning är att gå igenom texten för att ta bort onödiga ord. Men man vet aldrig – jag har svårt att sluta ändra både här och där för att varje mening ska höra ihop med de andra och bilda ett slags dans med ord, något melodiskt.

Prologen är omskriven och ser nu ut så här (kom gärna med feedback):

Tänk att han satt här, den lille pojken, som om de alltid hade hört ihop. Hon sneglade på honom i smyg innan hon växlade upp, kastade ett öga i backspegeln och svängde ut i korsningen. Det kändes stort. Nästan för stort, hon hade svårt att avgöra om det här var en alltigenom bra idé.
”Mamma”, sa han långsamt, på en gång pipigt som krävande.
Så liten och ändå så kaxig. Hon anade i ögonvrån hur han hängde med huvudet och svalde känslan av obehag, precis som hon.
”Allt är bra.”
Hon gjorde sitt bästa för att låta lugn, men det dröjde inte länge förrän hon hörde en snyftning.
”Var är mamma?” fortsatte han.
Hon var ingen onda människa. Tvärtom, hon kände med pojken. När alla förstått hur det hängde ihop skulle det bli bra. Bättre än bra. Ingen skulle kalla henne ond.

Manusbearbetning

Lennart GuldbrandssonI förrgår ordnades en författarträff i Litteraturhuset i Göteborg, där Lennart Guldbrandsson (se bild) presenterade fyra sätt att göra en text mer spännande. Vi diskuterade detta och andra skrivrelaterade ämnen och det blev en väldigt trevlig kväll. Är du nyfiken på Lennarts skrivtips, som är riktigt bra, kan du klicka dig över till elementx.se.

Jag har börjat bearbeta mitt manus enligt några av förslagen i lektörsutlåtandet, exempelvis genom att tajta upp dialogen på ett för mig nytt sätt. När vi pratar muntligen kan det låta så här:

”Har du haft en bra dag?”
”Ja, jättebra, vi var i parken och lekte. Och vet du vad?”
”Nej, hände något särskilt?”
”Vet du, vi såg en jättestor hund, större än Doggy!”
”Oj! Var Petter också med?”
”Nej, han är sjuk ännu.”

Genom att ta bort inledande bekräftanden blir det mer sting i dialogen:

”Har du haft en bra dag?”
”Jättebra, vi var i parken och lekte. Och vet du vad?”
”Hände något särskilt?”
”Vi såg en jättestor hund, större än Doggy!”
”Oj! Var Petter också med?”
”Han är sjuk ännu.”

Alla författare/lektörer gör/tycker förstås inte likadant, men jag håller med om att det ser renare ut. Vad tycker ni? Jag undrar om läsare som inte skriver själva medvetet tänker på sådant, men kanske känner man helt enkelt att läsningen flyter på bra.

En sak som lektören påpekade var att mina trådar vävs ihop väldigt snyggt i manuset. Då blev jag glad! Men hon skrev även att det kan vara för långt mellan trådarnas början och slut och att det kan få mig att tappa läsare mitt i. Det är intressant när en tråd tar slut, men det tar för lång tid att komma dit även om det händer annat spännande mitt i. Läsarna vill tro sig förstå hur allt hänger ihop innan något egentligen har avslöjats och därför borde jag se över i vilken ordning vissa kapitel presenteras.

Jag har grämt mig över att behöva göra ihopvävningarna enklare och få en ”dummare” bok för att läsarna ska känna sig smarta. Jag vill att både läsarna och jag ska vara nöjda; ett dilemma som jag tog upp på författarträffen i förrgår.

Vilket förslag tror ni att jag fick från de andra?

Det är så självklart att jag borde ha tänkt på det själv:
”Släng in ett köttben mitt i!” och ”Ge dem en ledtråd!” och ”Vi gillar smarta böcker.”

Yes! Jag behåller kapitelordningen! Det räcker förhoppningsvis att bara göra en rosett någonstans, var jag vill på tråden, och jag har redan idéer om hur den kan knytas.