Fantasi

En ministory, var så goda:

”Mamma, vem är han?” Lina pekade mot andra sidan köksbordet.
”Vem då, gumman? Ät nu så blir du pigg och glad på fritids.” Mamma slog sig ner på sin plats med kaffekoppen och sträckte sig efter osthyveln. ”Ni skulle väl till muséet idag?”
Lina gillade inte när mamma höll tyst om sina vänner och inte lät dem äta. Även om farbrorn inte såg ut att vara hungrig, han hade mörka ringar under ögonen och verkade mest bara vara ledsen, kändes det som om han var väldigt ensam och kunde bli gladare av något gott.
”Vill du ha en smörgås?” sa Lina och försökte le trots att det tog emot.
Han skakade på huvudet.
”Nej, det får räcka med den här”, sa mamma. Fortsätt läsa ”Fantasi”

Andevärlden

Medial vägledningVisste du att jag erbjuder medial vägledning via mail? Vi behöver inte boka någon specifik mötestid och du kan läsa igenom svaret/ råden/ beskrivningarna flera gånger. Det är praktiskt med ett mail för processer som sträcker sig över en längre tid, eftersom man lätt glömmer bort vad man skulle tänka på och vid behov kan plocka fram den skriftliga vägledningen igen.

På sidan om medial vägledning (se även menyn) kan du läsa mer om vägledning och medialitet. Jag fokuserar på bland annat personlig utveckling, livssituationer, yrkesval och relationer och jobbar då på en högre uppkopplingsnivå än vad som krävs vid kontakt med bortgångna personer.

Vill du ha kontakt med en bortgången person? Om du är intresserad finns nu chansen att samtidigt delta i filmbolaget Warner Bros kommande tv-serie Svenska Medium, där mediala personer förmedlar kontakt med bortgångna. Mer info och ansökningsformulär hittas via länken nedan:
https://www.shortaudition.com/svenska-medium?noflash=1

Möten i bokhandeln

Signering på Akademibokhandeln, JärntorgetDet blev inte mycket sålt på Järntorget igår, då de flesta antingen var icke-svenskspråkiga turister eller ute efter kontorsmaterial inför skolstarten. Men som väntat var det trevligt och avkopplande att möta några av bokhandelns kunder och kommande läsare. På bilden till vänster ser vi Ellinor, som precis hann köpa ett exemplar av ”Nästan en familj” när jag redan börjat packa ihop.

En kvinna tyckte att min bok verkar mycket intressant, tills hon förstod att det finns övernaturliga inslag.

”Jag tror inte på sådant, det skulle bara vara konstigt att läsa den.”

Vi avslutade med att kommentera hur olika det kan vara.

Jag och många med mig lever till vardags i det som kallas övernaturligt, och tycker det är helt naturligt. Tänk om jag vore döv och sa att jag inte tror på ”hörsel”.

Att aktivt inte tro på något är att ha skapat sig en föreställning, som kan hindra nya intryck.

Vad tror du inte på?

”Nästan en familj” i analys

"Nästan en familj" av Eva-Lena Bjarneborg
”Nästan en familj” av Eva-Lena Bjarneborg
(Illustration: Catrin Welz-Stein)

Jag har fått ta del av en läsares upplevelse av ”Nästan en familj”, som skiljer sig från hur de flesta andra verkar ha upplevt den.

Hen förväntade sig att boken skulle följa en viss mall om den hör till deckargenren, en annan om den är en fantasy och en tredje om den är en vanlig skönlitterär roman om relationer etc.

Genrer är svårt. ”Nästan en familj” har psykologiskt djup och berör personlig utveckling, filosofiska tankegångar om medvetandet och meningen med livet. Samt det övernaturliga.

Den här läsaren tyckte inte om de övernaturliga inslagen. Hen tror inte på sådant och anser att jag borde ha förklarat i de inledande kapitlen vilken påhittad fantasy-värld man kommer att hamna i, så att den inte tränger in som en obehaglig överraskning mitt i realismen.

Här har vi tyvärr en ”kulturkrock”. För mig är det övernaturliga inte mer påhittat än att Petra lever och bor på Allmänna Vägen i Majorna. Jag har varit med om fysiska fenomen, spökerier och annat ”oförklarligt” i hela mitt liv och kommunicerar medialt med andevärlden. Det är vardagsmat. Jag informerar om dessa aspekter i presentationer av boken.

”Nästan en familj” fungerar alltså i hyllan för magisk realism, eftersom den skildrar vår fysiska verklighet med övernaturliga inslag. Men fokuset ligger inte där, så jag har valt att klassificera den som en skönlitterär roman. Det finns flera sådana exempel i etablerad svensk litteratur.

”Nästan en familj” är även spännande, både i handling och berättartekniskt, och många läsare har slukat sida efter sida utan att kunna sluta läsa. Men den baseras inte på polisarbete och passar därför inte i deckarhyllan.

Läsaren i fråga hade även synpunkter på kapitelordningen. Jag har funderat på hur jag skulle ha kunnat pussla ihop historien annorlunda, på ett enklare sätt, men kommit fram till att jag är fullt nöjd. Jag har gjort på mitt sätt och vill inte ha det annorlunda. Hoppas att de flesta läsare känner precis som jag.

Som tur är hade denna läsare även positiva upplevelser:

Även om det finns några frågetecken från min sida så var det en väldigt bra bok. Den bästa egenutgivna jag läst, och bättre än de två deckare utgivna på stora förlag som jag nyss läst.

Tyckte att du var väldigt bra på dialoger, de var superbra och realistiska, allt känns mer tvättäkta än i många deckare. Och konflikterna mellan människorna var bra, allt flöt på och man var med.”

Tusen tack för matnyttig, intressant och tänkvärd feedback!

Alla är välkomna att bidra med sina tankar och/eller ge ett allmänt omdöme om ”Nästan en familj” via formuläret här.