Medial och clairvoyant

I ”Nästan en familj” träffar Lotta, som är medial och clairvoyant, Petra och Isabella. De är nyfikna på hur mycket hon kan se.

Isabella satte händerna för bröstet.
”Så du ser precis allt?”
”Nej, då, ingen fara.” Lotta skrattade igen. ”Det där gick över.”
”Vad då … har du gjort det förut?”
”I början såg jag en massa onödigheter. Så är det nog för de flesta. Men man ställer om sig efter ett tag. Nu ser jag bara sådant som tränger sig på för att det är viktigt. Eller som jag aktivt söker upp, ungefär som att ta fram en kikare och ställa in skärpan. Men som vi lever har vi sällan behov av att göra det. Inte på det sättet.”
Petra mötte Isabellas blick, vakna ögon med uttryck av fascination. Hon insåg plötsligt att de speglade varandra och stängde munnen.
”Man filtrerar intrycken på ett högre plan”, fortsatte Lotta, ”det är bara några av dem som når det mentala planet. För mig är det faktiskt beviset på att det finns ett högre medvetande. Filtret vet vad som är viktigt, det är fantastiskt. Utan det skulle man ha ett jättejobb med att sålla bort onödig information. Men det finns undantag, en del verkar sakna filter nästan helt.”
”Åh.”
”Japp. Men det finns ingen som ser allt. Vi ser olika energier beroende på var vi är, hur vi är och hur vi rör oss. Oavsett om vi har kropp eller ej. Oändligheten är större än vi kan förstå.”
Det blev tyst en stund och Lotta såg ut att glida in i minnen.
”Jag kan berätta om ett lustigt intryck, om ni vill.”
”Ja” sa Isabella och sträckte upp sig. ”Vad hände?”
”Det var bara onödigt. Jag åkte spårvagn med en vän när jag fick ett intryck av jongleringskäglor och undrade hur jag skulle tolka det. Jobbade jag för mycket eller hade jag för många bollar i luften? Jag tyckte inte det, men berättade om intrycket ifall min vän skulle ha nytta av det istället. Men nej, det var inte logiskt.”
”Fick du inte mycket att göra i efterhand?” sa Petra.
”Nej. Men vid nästa hållplats steg det på några ungdomar med jongleringskäglor.”
De skrattade.
”Så viktigt var det intrycket.”