”Nästan en familj” i analys

"Nästan en familj" av Eva-Lena Bjarneborg
”Nästan en familj” av Eva-Lena Bjarneborg
(Illustration: Catrin Welz-Stein)

Jag har fått ta del av en läsares upplevelse av ”Nästan en familj”, som skiljer sig från hur de flesta andra verkar ha upplevt den.

Hen förväntade sig att boken skulle följa en viss mall om den hör till deckargenren, en annan om den är en fantasy och en tredje om den är en vanlig skönlitterär roman om relationer etc.

Genrer är svårt. ”Nästan en familj” har psykologiskt djup och berör personlig utveckling, filosofiska tankegångar om medvetandet och meningen med livet. Samt det övernaturliga.

Den här läsaren tyckte inte om de övernaturliga inslagen. Hen tror inte på sådant och anser att jag borde ha förklarat i de inledande kapitlen vilken påhittad fantasy-värld man kommer att hamna i, så att den inte tränger in som en obehaglig överraskning mitt i realismen.

Här har vi tyvärr en ”kulturkrock”. För mig är det övernaturliga inte mer påhittat än att Petra lever och bor på Allmänna Vägen i Majorna. Jag har varit med om fysiska fenomen, spökerier och annat ”oförklarligt” i hela mitt liv och kommunicerar medialt med andevärlden. Det är vardagsmat. Jag informerar om dessa aspekter i presentationer av boken.

”Nästan en familj” fungerar alltså i hyllan för magisk realism, eftersom den skildrar vår fysiska verklighet med övernaturliga inslag. Men fokuset ligger inte där, så jag har valt att klassificera den som en skönlitterär roman. Det finns flera sådana exempel i etablerad svensk litteratur.

”Nästan en familj” är även spännande, både i handling och berättartekniskt, och många läsare har slukat sida efter sida utan att kunna sluta läsa. Men den baseras inte på polisarbete och passar därför inte i deckarhyllan.

Läsaren i fråga hade även synpunkter på kapitelordningen. Jag har funderat på hur jag skulle ha kunnat pussla ihop historien annorlunda, på ett enklare sätt, men kommit fram till att jag är fullt nöjd. Jag har gjort på mitt sätt och vill inte ha det annorlunda. Hoppas att de flesta läsare känner precis som jag.

Som tur är hade denna läsare även positiva upplevelser:

Även om det finns några frågetecken från min sida så var det en väldigt bra bok. Den bästa egenutgivna jag läst, och bättre än de två deckare utgivna på stora förlag som jag nyss läst.

Tyckte att du var väldigt bra på dialoger, de var superbra och realistiska, allt känns mer tvättäkta än i många deckare. Och konflikterna mellan människorna var bra, allt flöt på och man var med.”

Tusen tack för matnyttig, intressant och tänkvärd feedback!

Alla är välkomna att bidra med sina tankar och/eller ge ett allmänt omdöme om ”Nästan en familj” via formuläret här.

Bokcirkel om Nästan en familj

Bokcirkel och samtal om Nästan en familj

Jag har hört flera som läser ”Nästan en familj” för andra eller tredje gången. Inte för att den är svår att förstå, utan för det som öppnas mellan raderna. De flesta börjar läsa den som ett spännande familjedrama, kanske med fokus på relationer och personlig utveckling, men mot slutet, när ett antal pusselbitar fallit på plats, känner några att de vill gå in på djupet och läsa allt igen när de väl har läst klart den. De blir helt enkelt nyfikna.

Varför blev vi som vi är – och vilka förmågor har vi…?

Ann-Renée startar nu en bokcirkel i Göteborg för att läsa, diskutera, filosofera och samtala om ”Nästan en familj”. Det blir säkert intressant! Som pricken över i:et serveras te och scones; är det bokcirkel så är det!

Klicka här för att komma till inbjudningen/informationen på Facebook eller här för detsamma på hennes hemsida.

Klicka här för att läsa inkomna omdömen om ”Nästan en familj”.

Notering: Ann-Renée – friskvård för bättre hälsa har mottagning för bland annat bowenterapi (ett fullgott och effektivt alternativ till osteopati).

Betygsättning

Det här med betygsättning av böcker kan vara intressant att studera. Har du tänkt på hur du gör när du ska ge en bok som du har läst ett värde mellan 1 och 5?

Elevernas tentaresult på Chalmers tekniska universitet värderades på 90-talet (och kanske än i dag) enligt den vänstra skalan i bilden nedan. Hade man 60 % rätt på ett prov gavs en 4:a i betyg och 80 % innebar en 5:a. Tittar man närmare verkar det som om en 100 % korrekt tenta i så fall borde ha gett betyget 6, som inte ens finns med på skalan.

En betygskala för skolelever och en skala för troligt värdering av böcker

När det gäller betygsättning av böcker tänker man kanske annorlunda? Personligen tänker jag mig nog, halvt omedvetet, 5:an som ett tak. Om bokens kvaliteter når bästa möjliga nivå och jag ser få eller inga förbättringsmöjligheter och är fullt nöjd med läsupplevelsen, kan den alltså få en 5:a i betyg.

Om 5:an ses som ett tak och vi använder decimaler, innebär betyget 5 ett värde mellan 4.5 och 5.0. Det betyder att 5:an har mindre utrymme än exempelvis 4:an, som kan flyta mellan 3.5 och 4.5.

Det vore intressant om alla istället övergick till att sätta betyg i skalan 0–100 %.

Hur tror du att du värderar varor/tjänster (om du nu gör det överhuvudtaget)? Kommentera gärna!

Första bokbloggarposten

Jippi! Jag ramlade över den allra första bokbloggarposten om ”Nästan en familj”! Det är Jennie Steifeldt som på jenniesboklista har gett den kommentaren spännande, lysande och gripande och betyget 4 av 5.

Hon ger endast korta kommentarer till böcker som hon läser, men anar nog inte hur glad jag blev över detta lilla: Jenniesboklista om Nästan en familj