Läsaromdömen

Nästan en familj av Eva-Lena BjarneborgLäsaromdömen är verkligen spännande.

Idag blev jag extra glad när en läsare berättade i ett par Facebook-inlägg att hon inte hade sträckläst en bok på tjugo år, men natten till idag plöjt igenom i stort sett hela ”Nästan en familj”.

Jag fick lov att kopiera hennes inlägg här. Säkert kommer jag att läsa dem igen framöver, när jag känner att det vore fint med lite uppmuntran:

”Den första bok på drygt ett par decennier jag sträckläst (nästan) på en natt. Inte läst slutet dock. Var tvungen att sova lite också.”

Några timmar senare:

”Jag har precis läst ut boken Nästan en familj av Eva-Lena Bjarneborg. En nervpirrande thriller! En psykologisk relationsroman som väver in kontakter med andra sidan i handlingen. De döda är en del av persongalleriet och påverkar de levande vars öden tvinnas samman. Det går inte att lägga ifrån sig romanen! Jag fick den i brevlådan förra veckan. Jag bläddrade mig igenom de första sidorna och kände ”Wow!” Den är spännande och skickligt skriven. Var lite speedad igår kväll och bestämde mig för att läsa och idag har jag varvat läsning av de sista sidorna med annat. Nu kan jag pusta ut för nu vet jag hur det gick. Jag är imponerad, Eva-Lena! Vilken debutbok! Det är första gången på cirka tjugo år jag sträckläst en bok. Det var längesedan jag känt en sådan spänning inför en skönlitterär roman.”

Tusen tack, du fina läsare! Jag är glad att boken gav dig en gripande och spännande upplevelse, och tacksam över att du berättade.

Möten i bokhandeln

Signering på Akademibokhandeln, JärntorgetDet blev inte mycket sålt på Järntorget igår, då de flesta antingen var icke-svenskspråkiga turister eller ute efter kontorsmaterial inför skolstarten. Men som väntat var det trevligt och avkopplande att möta några av bokhandelns kunder och kommande läsare. På bilden till vänster ser vi Ellinor, som precis hann köpa ett exemplar av ”Nästan en familj” när jag redan börjat packa ihop.

En kvinna tyckte att min bok verkar mycket intressant, tills hon förstod att det finns övernaturliga inslag.

”Jag tror inte på sådant, det skulle bara vara konstigt att läsa den.”

Vi avslutade med att kommentera hur olika det kan vara.

Jag och många med mig lever till vardags i det som kallas övernaturligt, och tycker det är helt naturligt. Tänk om jag vore döv och sa att jag inte tror på ”hörsel”.

Att aktivt inte tro på något är att ha skapat sig en föreställning, som kan hindra nya intryck.

Vad tror du inte på?

Boksignering på lördag

Signering på lördagNu på lördag signerar jag ”Nästan en familj”, min relations- och utvecklingsroman med psykologiskt djup och övernaturliga inslag, hos trevliga Akademibokhandeln på Järntorget i Göteborg.

(En direktlänk till evenemanget, som pågår mellan klockan 12 och 14).

Jag hoppas att ni kommer förbi och säger hej, tar en titt i boken och kanske köper ett exemplar om ni inte redan har den.

Det blir kul att träffa kunder som vill hitta något nytt, antingen till sig själva eller som present, och höra vad de brukar läsa. Många är allätare (med ögonen, förstås) medan andra nästan enbart läser historiska romaner, deckare, biografier eller feel-good.

Bokhandelspersonal har en viktig roll. Neutralt men med inlevelse förmedlar de allt från politik till magi, och jag älskar den speciella stämningen.

”Nästan en familj” i analys

"Nästan en familj" av Eva-Lena Bjarneborg
”Nästan en familj” av Eva-Lena Bjarneborg
(Illustration: Catrin Welz-Stein)

Jag har fått ta del av en läsares upplevelse av ”Nästan en familj”, som skiljer sig från hur de flesta andra verkar ha upplevt den.

Hen förväntade sig att boken skulle följa en viss mall om den hör till deckargenren, en annan om den är en fantasy och en tredje om den är en vanlig skönlitterär roman om relationer etc.

Genrer är svårt. ”Nästan en familj” har psykologiskt djup och berör personlig utveckling, filosofiska tankegångar om medvetandet och meningen med livet. Samt det övernaturliga.

Den här läsaren tyckte inte om de övernaturliga inslagen. Hen tror inte på sådant och anser att jag borde ha förklarat i de inledande kapitlen vilken påhittad fantasy-värld man kommer att hamna i, så att den inte tränger in som en obehaglig överraskning mitt i realismen.

Här har vi tyvärr en ”kulturkrock”. För mig är det övernaturliga inte mer påhittat än att Petra lever och bor på Allmänna Vägen i Majorna. Jag har varit med om fysiska fenomen, spökerier och annat ”oförklarligt” i hela mitt liv och kommunicerar medialt med andevärlden. Det är vardagsmat. Jag informerar om dessa aspekter i presentationer av boken.

”Nästan en familj” fungerar alltså i hyllan för magisk realism, eftersom den skildrar vår fysiska verklighet med övernaturliga inslag. Men fokuset ligger inte där, så jag har valt att klassificera den som en skönlitterär roman. Det finns flera sådana exempel i etablerad svensk litteratur.

”Nästan en familj” är även spännande, både i handling och berättartekniskt, och många läsare har slukat sida efter sida utan att kunna sluta läsa. Men den baseras inte på polisarbete och passar därför inte i deckarhyllan.

Läsaren i fråga hade även synpunkter på kapitelordningen. Jag har funderat på hur jag skulle ha kunnat pussla ihop historien annorlunda, på ett enklare sätt, men kommit fram till att jag är fullt nöjd. Jag har gjort på mitt sätt och vill inte ha det annorlunda. Hoppas att de flesta läsare känner precis som jag.

Som tur är hade denna läsare även positiva upplevelser:

Även om det finns några frågetecken från min sida så var det en väldigt bra bok. Den bästa egenutgivna jag läst, och bättre än de två deckare utgivna på stora förlag som jag nyss läst.

Tyckte att du var väldigt bra på dialoger, de var superbra och realistiska, allt känns mer tvättäkta än i många deckare. Och konflikterna mellan människorna var bra, allt flöt på och man var med.”

Tusen tack för matnyttig, intressant och tänkvärd feedback!

Alla är välkomna att bidra med sina tankar och/eller ge ett allmänt omdöme om ”Nästan en familj” via formuläret här.

Bokcirkel om Nästan en familj

Bokcirkel och samtal om Nästan en familj

Jag har hört flera som läser ”Nästan en familj” för andra eller tredje gången. Inte för att den är svår att förstå, utan för det som öppnas mellan raderna. De flesta börjar läsa den som ett spännande familjedrama, kanske med fokus på relationer och personlig utveckling, men mot slutet, när ett antal pusselbitar fallit på plats, känner några att de vill gå in på djupet och läsa allt igen när de väl har läst klart den. De blir helt enkelt nyfikna.

Varför blev vi som vi är – och vilka förmågor har vi…?

Ann-Renée startar nu en bokcirkel i Göteborg för att läsa, diskutera, filosofera och samtala om ”Nästan en familj”. Det blir säkert intressant! Som pricken över i:et serveras te och scones; är det bokcirkel så är det!

Klicka här för att komma till inbjudningen/informationen på Facebook eller här för detsamma på hennes hemsida.

Klicka här för att läsa inkomna omdömen om ”Nästan en familj”.

Notering: Ann-Renée – friskvård för bättre hälsa har mottagning för bland annat bowenterapi (ett fullgott och effektivt alternativ till osteopati).