Nästan en familj som e-bok

Nästan en familj som e-bokJippi! Från och med idag finns ”Nästan en familj” som e-bok, att köpa direkt från mig, Adlibris eller Bokus! Förhoppningsvis hittar du den snart också på bibliotek och abonnemangstjänster.

Inte nog med det! I september kan du lyssna på den som ljudbok, suveränt inläst av AC Collin på Kreagrafen. Tro mig, jag har tjuvlyssnat och gillar den skarpt.

Beskrivning av innehållet
I centrum av berättelsen står Petra, Jonas och Nova i Göteborg, var och en med komplicerade relationer. Mystiska händelser tränger sig på och det är omöjligt att förutse om Petra, Jonas och Nova kommer att växa eller låta sig överskuggas av varandra när vardagen övergår i något annat.

Petra kallar sig evighetssingel och är rädd att komma för nära män som hon dejtar. Men mest skrämmande är den genomskinlige mannen i hennes fåtölj.

Jonas är nybliven tvillingpappa och odlar livsfilosofiska tankar – tills en omskakande händelse förändrar tillvaron helt.

Sedan Nova var liten kan hon lystra efter faror som en hare. Men faror kan närma sig ljudlöst. När hon råkar avslöja en hemlighet öppnas nya perspektiv.

Boken vänder sig till dig som är intresserad av personlig utveckling och som gärna reflekterar kring människans natur och kanske fascineras av hur sinnet kan glida över i det okända.

Några läsarreaktioner
stjärnor

-När jag hade läst kap 19 var det så spännande så jag fick hoppa över till kap 21, jag får gå tillbaka senare. Så är det bara.

-Alla hårstrån reste sig, jag fick rysningar i hela kroppen.

-Det här är en riktig thriller!

-Jag blev helt uppslukad och läste två hela dagar i sträck och min man undrade vad jag höll på med. Jag som inte brukar läsa böcker. Herregud, vad bra den var!

-Bättre än de två deckare utgivna på stora förlag som jag nyss läst.

-Dialogerna är superbra och realistiska, allt känns mer tvättäkta än i många deckare. Och konflikterna mellan människorna är bra, allt flyter på och man är med.

Medial vägledning

Jag känner samma ödmjukhet varje gång jag ger vägledning till någon som behöver komma ur en situation, se alternativen i ett beslut, bidra till att förbättra en relation eller växa personligen som människa.

Och samma tacksamhet varje gång jag får feedback från en kund. Extra glad blir jag förstås för positiv sådan, men upplevda nackdelar är också bra att känna till om man vill bli bättre och bättre.

Det senaste omdömet, från Åsa som jag aldrig tidigare haft kontakt med, värmer lika mycket i hjärtat som jag önskar henne allt gott framöver:

– Jag upplever Eva-Lena som rak och tydlig och den guidning hon ger är mycket träffsäker och enkel att förstå. I mitt fall bekräftar hon mycket av mina egna tankar och funderingar och dessutom återger hon saker som hänt, sagts och gjorts, utan att hon haft någon som helst vetskap om det på förhand, på ett mycket träffande sätt. Jag kommer säkert tillbaka i andra frågor!

Klicka här för att läsa fler omdömen.

En av oss: Kelly Lindman

Kelly LindmanFörst ut att besvara personliga frågor i OrdKanalens intervjuserie ”En av oss” är Kelly Lindman i Ystad.

När Kelly var 30 år var det mycket nära att hans tid på jorden tog slut på grund av en dykolycka. På sätt och vis överlevde han i ett annat liv än det han dittills haft. Terrängen såg annorlunda ut, vägen framåt var nu en annan. Han blev yr i vissa områden och fick intryck som inte kunde räknas som normala. Tjugosex år senare har han lärt sig mycket av att leva med sin medialitet. Och av att vara en överlevare. Fortsätt läsa ”En av oss: Kelly Lindman”

Bläckfisken

Hissknappar

Sista dagen på det här stället, tänkte Mia och tryckte på hissknappen. Maggropen kittlade och något som liknade kolsyra spred sig i bröstet. Sista dagen med Mats, som alltid smög upp bakom ryggen och kommenterade vad hon skrev: det måste väl in ett citationstecken där?

Han hade öppnat hennes mail några gånger också, när hon glömt låsa skärmen för att hämta kaffe. Och trodde han inte att det märktes hur han stelnade med händerna över tangentbordet när hennes mobil ringde? Hur stilla han satt när hon pratade med någon privat? Hon måste komma ihåg att använda headset, att dämpa högtalarljudet, om hon inte kunde lämna rummet. Men nu var det förstås sista dagen som hans tentakler skulle åla över till hennes sida av rummet, ringla upp för benen och suga i sig av hennes integritet.

Mia hade fått veta av de andra att chefen brukade placera nyanställda där, tills det kom någon ny och de de fick byta till en bättre plats. Men det hade inte anställts någon efter henne i gruppen. Elva månader hade hon suttit med bläckfisken, i nästan ett år. En rysning drog genom ryggraden när hon mindes hur chefen skakat på huvudet när hon bett om ett annat rum. Det skulle inte bli någon ledig plats förrän någon sade upp sig. Och det hade hon gjort, på stående fot.

Hissen stannade och dörrarna öppnades medan en butter kvinnoröst ljöd i högtalaren: ”Entrévåningen, receptionen”. Mia hejade på dem som steg ur och gick sedan in. Dörrarna slöts på nytt och hon tryckte på knappen för tolvan, våningen över den egna. Det var Kajsas våning, de kunde skvallra lite och bestämma lunchställe. Och Johans våning. För sista gången skulle hon njuta i smyg av hans bröstkorg, rufsiga hår och breda axlar, om han hunnit komma än. Den där bröstkorgen … hon suckade och viftade bort bilden inom sig. Övergick till att kritiskt granska sin blick i spegeln.

Den var härjad och pupillerna små. Tunna linjer kantade ögonen, fula linjer som kanske kunde tänjas ut och bli till påsar. Hon hade sovit för lite, alltför länge.
”Du är ingen bra programmerare, du slarvar med citationstecken.”
Den buttra hissrösten! Hade hon verkligen hört det där?
”Du har ökat fyra hekto i vikt den här veckan. Sluta glo på dig själv. Johan har redan en tjej. Gå av på din egen våning.”
Mia tappade väskan i golvet.
Hissen stannade, dörrarna öppnades och rösten lade till: ”Tolfte våningen.”
Världen sögs ut i ett vitt brus och sedan var Kajsa där. ”Mia, hur är det, mår du bra?”