En av oss: Kelly Lindman

Kelly LindmanFörst ut att besvara personliga frågor i OrdKanalens intervjuserie ”En av oss” är Kelly Lindman i Ystad.

När Kelly var 30 år var det mycket nära att hans tid på jorden tog slut på grund av en dykolycka. På sätt och vis överlevde han i ett annat liv än det han dittills haft. Terrängen såg annorlunda ut, vägen framåt var nu en annan. Han blev yr i vissa områden och fick intryck som inte kunde räknas som normala. Tjugosex år senare har han lärt sig mycket av att leva med sin medialitet. Och av att vara en överlevare.

Vem skulle du säga att du var före dykolyckan?
–Jag skulle nog säga att jag var som vilken ung kille som helst. Odödlig som man är i den åldern på något sätt. Det här med spöken, energier och livet efter döden existerade inte.

Vad skulle du vilja säga till ditt dåvarande jag?
–Om du bara visste!!!

Önskar du att olyckan aldrig hade inträffat?
–Ibland. Med tanke på hur plågad jag känt mig genom alla år med denna underliga yrsel på så konstiga ställen och en känsla av att veta hur alla mår eller känner sig, hela tiden, har självklart gjort att det varit jobbigt. Dessutom har jag tagit in andras energier och mått jättedåligt av det stundtals utan att veta varför. Jag har ju trott att jag varit sjuk på riktigt. Men nu vet jag bättre.

Hur går tankarna när (om) du funderar på meningen med livet?
–Jag är fast övertygad om att människans själ är en intelligent energi som lämnar kroppen då vi dör. Meningen med livet verkar vara att förhöja våra själars kunskap, frekvenser och energier om och om igen. Det känns som ett evigt kretslopp där andevärlden är en dimension för vila, återblick och planering. Vissa själar tror jag stannar längre i den dimensionen för att hjälpa nära och kära i deras liv, kanske som guider eller bara som ett stöd. Medan vissa själar reinkarnerar ned i en ny kropp snabbare. En sak verkar dock vara tydlig, vi har någon form av livsplan som jag tror görs upp av själen och dess guider inför varje reinkarnation.

Hur kom det sig att du började mäta elektromagnetiska fält som visar icke-materiell aktivitet i områden kända för övernaturliga fenomen?
–Jag vet inte. Det var något som bara kom till mig. Som el-tele ingenjör har jag arbetat med elektromagnetiska fält som radioamatör under många år. När jag på TV såg de amerikanska spökjägarna spela in röster på diktafon kände jag att jag vill se om det var sant. När jag spelat in min första EVP (Electronic Voice Phenomena) var jag helt omtumlad. Min första tanke var, detta är ett trick, det är någon radiosändare som stör någonstans. Men när jag satte mig i ett hemsökt hus vid Norska gränsen, utan några som helst störkällor och spelade in röster från andar som hade både dialekt och verkade komma från en annan tidsepok blev jag mer övertygad. På något sätt verkar det som att andar kan kontrollera elektromagnetisk energi till fulländning. Det har vi sett andra exempel på då de slagit igång TV-apparater och annan elektronisk utrustning.

Vad tänker du när du hör inspelade röster som gång på gång upprepar samma fraser i ett rum du visste var tomt?
–Jag tror att våra tankar, tal, känslor etc är energier som lämnar spår efter sig. Materia såsom trä och sten kan kanske lagra dessa energier i evighet. Det blir väldigt tydligt när man lägger en diktafon i ett tomt rum i ett gammalt hus då rösterna repeteras med jämna mellanrum. Precis som en loop på en bandspelare.

Hur tror du sådana fenomen kan bestå år efter år, utan att förstöras?
–Genom samma princip som att energi inte kan förstöras. Jag tror faktiskt det är så enkelt.

Efter dykolyckan får du intryck från andevärlden även utan mätinstrument. Har det ändrat din syn på livet och din existens?
–Man kan säga att jag haft två andliga uppvaknanden. Dels efter olyckan, men då var jag ännu inte medveten om min medialitet, och dels efter att jag upptäckt de sk. EVP:erna då jag blev fullständigt vidöppen till de andliga signalerna och såg, hörde, kände och visste allt. Helt plötsligt talade jag med avlidna människor genom telepati. Det var helt oväntat, men det fanns antagligen en anledning till att de öppnade upp mig på vid gavel då jag under så många år inte vetat om vad som försigick och nu fick jag allt förklarat för mig. Det var helt enkelt dags nu.

Mitt syn på livet ändrades då helt och hållet. Jag insåg att det måste finnas något mer. Ett liv efter döden kanske. Jag hade fram till det andra uppvaknandet varit rädd för döden och känt att allt bara blev svart när vi dör. Men nu har jag en helt annan syn. Jag vet att min kropp inte kommer leva för evigt, men min själ kommer göra en enormt mycket längre resa. Och framför allt, jag verkar ha en uppgift här på jorden och känner det intuitivt och med allt stöd jag får från mina guider och andliga team.

Hur ser du på människans medvetande och våra gemensamma kanaler (till exempel hur vi brukar bete oss, vad vi har för potentialer eller vad som helst…)?
–Detta är ett kontroversiellt ämne för mig. Min personliga uppfattning är att alla människor står under någon slags inverkan från andevärldens dimension konstant. Antingen via sk ”trance” eller bara enkel ”överskuggning” eller till och med att de lägger tankar åt oss. Jag har ett bra exempel och bevis på det. Efter att ha blivit uppvaktad av andevärlden för andra gången så krävde jag bevis från dem. Jag krävde helt enkelt att mina guider och vägledare skulle ge mig ett faktiskt bevis och sagt och gjort. En dag kommer jag gåendes med min dotter på 17 år över torget i Ystad. Hon berättar om en lärare som bara säger nej till alla idéer de lyfter upp vid ett grupparbete. Då berättar jag om ett seminarium med Henrik Schyffert och Mark Levengood där Henrik berättar om hur de tog fram idéer till radioprogrammet ”Hassan”.
Henrik säger, vi gjorde så att alla idéer, bra som dåliga, lades i en hög och vi sa aldrig nej till någon av dem. Vi hade ett ordspråk som löd: ”Förkasta aldrig en idé”.

Under tiden vi går berättar jag detta för min dotter och hon verkar tycka det är en bra idé. Fem minuter senare sitter vi på Coffee House och dricker var sin kopp kaffe. Vid bordet bredvid sitter det fyra grabbar som snackar tjejer och fest. Min dotter skall precis sätta koppen till munnen då en av killarna säger högt och tydligt ”Hörni…Förkasta aldrig en idé”. Min dotter fullkomligt sätter kaffet i halsen och tittar på mig med stora ögon.

Detta var för mig det ultimata bevis på att människor kan påverkas utifrån av något vi inte känner till. Sannolikheten att den killen skulle säga exakt den frasen just där och med exakt de orden är nästan obefintlig. Och vi var två som fick vara med om beviset. Jag och min dotter talar om den där incidenten än idag. Jag har många andra exempel, men tycker den historien är än av de bättre.

Strävar du efter personlig utveckling?
–Ja. Jag har insett att egot är det viktigaste att ha kontroll på och jobba med. Vår själ får ett ego tilldelat sig när vi föds som skall hjälpa oss att klara ett liv på jorden. Ungefär som en ”bodyguard utan hjärna” som tillsammans med själen skall hjälpa till med beslut och skydd under vår livstid på jorden. Våra själar har olika storlek och får därmed också olika stora egon att förvalta över.

Jag brukar se själen som en hand och egot som dess handske. Om vi blåser upp vårt ego så bildas det ett tomrum där negativa energier kan fastna. Likaså om vi förminskar vårt ego och gör oss till offer eller martyr så bildas det likaså ett tomrum där mindre bra energier kan manifesteras.

Ett uppblåst ego vill bli älskad av alla men kan absolut inte tänka sig att älska någon annan. Ett förminskat ego kan säga ”åh, jag älskar dig, men jag älskar inte mig själv”. Ett ego i balans kan älska sig själv med sina förtjänster och kan därför tänka sig att älska andra med deras förtjänster. Ett ego i balans ger den största ödmjukheten.

Det är faktiskt speciellt inom den andliga/mediala världen som jag sett att vissa har problem med egot. På något sätt känns det som att en del mediala människor känner sig förmer än andra, som om dom är bättre och visare på något vis. Allt detta är ju självklart inte sant och det har hänt att även stora andliga ledare blåst upp sitt ego av någon anledning efter att ha haft det i balans under lång tid. Så vi måste hela tiden ge akt på egot. Det är viktigt!

Den andra delen som jag varit tvungen att ta tag i är fördomar. Ju mindre fördomsfull, desto renare kanal verkar jag få.

Och den tredje delen är dubbelmoralen. Det är en viktig del som jag kämpar med ideligen. Mina guider sa en gång ”Ta dubbelmoralen och kasta den i sjön” och det känns som om det gäller väldigt många människor.

Det finns säkert massvis med andra saker som behöver ses över. Men vi får ta en dag i taget och leva här och nu till att börja med.

Vad i det mediala, andliga eller personliga inspirerar och gläder dig mest?
–Det måste vara tilliten till mitt andliga team. Ju mer tillit jag får, destå bättre går det. När jag kanaliserade min första ande där både namn och gemensamma minnen kunde verifieras av sittern var ett stort ögonblick för mig. ”Jag kan också” tänkte jag. Den kärlek jag får från andar och mitt andliga team är enorm. För mig existerar bara följande i andevärlden: ”Ingenting är omöjligt” och ”Tankens kraft”.

Vad tror du är antingen viktigt eller givande att vi överlag lär oss mer om?
–Healing! Utan tvekan. Jag har en känsla av att healing försiggår som ett konstant flöde runt allt i vår jord. Vi kan kanalisera och fokusera denna energi för att göra andevärlden uppmärksam på var det behövs hjälp. Oavsett healingteknik om det så är Reiki, Connective eller Andlig mm så känner jag att energin har samma ursprung. Det är en naturlig del av den värld vi lever i och kanske också hela universum.

Vad vill du säga den som gärna vill men har svårt att hitta sin intuition?
–Köp en tarot-kortlek, lägg upp några kort framför en vän, låt vännen ställa en fråga om sig själv och börja sedan fantisera med hjälp av det du ser på korten.
Eller titta på ett fotografi av en okänd människa. Hur känns hon? Vad har hon för egenskaper? Låt fantasin flöda…för en sak är säker…Vem är det egentligen som fantiserar? 🙂

Tusen tack för att jag fick intervjua dig!

Titta gärna på Kellys YouTube-filmEn natt på Frammegården, Skillingmark”, om tolv timmars mätningar i ett hus som sägs vara ett av Sveriges mest hemsökta.

Samlingssidan för OrdKanalens intervjuserie: ”En av oss”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 − tre =