Läsaromdömen

Nästan en familj av Eva-Lena BjarneborgLäsaromdömen är verkligen spännande.

Idag blev jag extra glad när en läsare berättade i ett par Facebook-inlägg att hon inte hade sträckläst en bok på tjugo år, men natten till idag plöjt igenom i stort sett hela ”Nästan en familj”.

Jag fick lov att kopiera hennes inlägg här. Säkert kommer jag att läsa dem igen framöver, när jag känner att det vore fint med lite uppmuntran:

”Den första bok på drygt ett par decennier jag sträckläst (nästan) på en natt. Inte läst slutet dock. Var tvungen att sova lite också.”

Några timmar senare:

”Jag har precis läst ut boken Nästan en familj av Eva-Lena Bjarneborg. En nervpirrande thriller! En psykologisk relationsroman som väver in kontakter med andra sidan i handlingen. De döda är en del av persongalleriet och påverkar de levande vars öden tvinnas samman. Det går inte att lägga ifrån sig romanen! Jag fick den i brevlådan förra veckan. Jag bläddrade mig igenom de första sidorna och kände ”Wow!” Den är spännande och skickligt skriven. Var lite speedad igår kväll och bestämde mig för att läsa och idag har jag varvat läsning av de sista sidorna med annat. Nu kan jag pusta ut för nu vet jag hur det gick. Jag är imponerad, Eva-Lena! Vilken debutbok! Det är första gången på cirka tjugo år jag sträckläst en bok. Det var längesedan jag känt en sådan spänning inför en skönlitterär roman.”

Tusen tack, du fina läsare! Jag är glad att boken gav dig en gripande och spännande upplevelse, och tacksam över att du berättade.

Andevärlden

Medial vägledningVisste du att jag erbjuder medial vägledning via mail? Vi behöver inte boka någon specifik mötestid och du kan läsa igenom svaret/ råden/ beskrivningarna flera gånger. Det är praktiskt med ett mail för processer som sträcker sig över en längre tid, eftersom man lätt glömmer bort vad man skulle tänka på och vid behov kan plocka fram den skriftliga vägledningen igen.

På sidan om medial vägledning (se även menyn) kan du läsa mer om vägledning och medialitet. Jag fokuserar på bland annat personlig utveckling, livssituationer, yrkesval och relationer och jobbar då på en högre uppkopplingsnivå än vad som krävs vid kontakt med bortgångna personer.

Vill du ha kontakt med en bortgången person? Om du är intresserad finns nu chansen att samtidigt delta i filmbolaget Warner Bros kommande tv-serie Svenska Medium, där mediala personer förmedlar kontakt med bortgångna. Mer info och ansökningsformulär hittas via länken nedan:
https://www.shortaudition.com/svenska-medium?noflash=1

Natt i köket

DiskbänkVarsågoda: ett första utkast till nästa bok, där Loke blir en av huvudkaraktärerna. Tror jag – planeringen är ännu i sin linda. Vad tror ni?

Det blänkte i kaklet bakom espressomaskinen i köket när Loke tände lampan på byrån i hallen. Han bestämde sig för att låta det vara släckt där ute och gick raka vägen fram till lådan med bestick, den översta, och drog ut den så långt det var möjligt. Innanför plastfacken med skedar, gafflar och knivar låg den lilla pappersboxen väl skyddad från nyfikna ögon. Johannas ögon. Han stannade upp en stund och lyssnade. Hon hade väl somnat?
”Loke?”
Han tryckte in lådan så hastigt att besticken skramlade, men ångrade sig och drog ut den en bit för att få tag i en dessertsked.
”Vad gör du här, ska du inte sova?” Hon kisade mot honom från dörrposten.
”Jag kunde inte somna, så jag ska ta en bit paj.” Han stängde lådan och viftade med skeden framför sig.
Hon kom fram och gav honom en kram. ”Inte jag heller. Skär upp åt mig med.”
Hennes andedräkt var varm och fuktig mot halsen.
”Du ska ju inte ha mer, eller hur? Jag skulle hindra dig – döda dig – om du försökte äta mer ikväll.”
Hon drog sig ur och studerade honom på avstånd. Log ett matt leende.
”Du är min hjälte, Loke. Kom så går vi och lägger oss.”
Han lade tillbaka skeden och gjorde henne sällskap till sängen.
De hade varsitt täcke för att inte koka bort, hon var alltid varm, men Loke lade ena armen på hennes mage med handen mellan hennes bröst och de låg tysta en stund. Han försökte urskilja tapetmönstret utan att lyckas, mörkläggningsgardinen gjorde rummet svart.
”Känns det bättre nu?”
Han trodde sig smeka hennes kind, men märkte att hon vänt ansiktet åt andra hållet för där fanns bara hår som gled undan, som strimlad tång. När hon haft det flätat under dagen låg det kvar i mönster under natten och löstes långsamt upp innan nästa morgon.
Det skulle bli torsdag. Eller det var redan torsdag sedan minst en timme och skallen kändes klar. I morgon skulle den vara trött och luddig under sega möten och workshops. Fan också.
Johanna suckade. ”Jag vet inte. Jag blir så trött på mig själv.”
De hade varit gifta i tre år. Det var hon som velat gifta sig, hon som velat köpa lägenheten. Själv hade han trivts bra i den gamla funkistrean i Lunden. Det var som om han bara dragits med i hennes drömmar och vaknat upp här och nu istället för att somna.
Jag är Loke Mortensen och bor på Norra Liden 31.
Det kändes främmande ännu, ett halvår efter flytten. Kanske för att han bott så länge i den förra lyan, hela sitt vuxna liv.
”Sover du?” En hårslinga gled ner över hans hand när hon vände ansiktet mot honom. Det glänste i hennes ögon.
”Förlåt, jag bara … du är jättefin, Johanna. Sov nu, det känns säkert bättre i morgon.”
Hon drog ett djupt andetag, men sa inget mer utan vände sig om, bort från honom. Loke drog handen över hennes rygg med långa svepande rörelser som kanske skulle få henne att somna.
© Eva-Lena Bjarneborg

Möten i bokhandeln

Signering på Akademibokhandeln, JärntorgetDet blev inte mycket sålt på Järntorget igår, då de flesta antingen var icke-svenskspråkiga turister eller ute efter kontorsmaterial inför skolstarten. Men som väntat var det trevligt och avkopplande att möta några av bokhandelns kunder och kommande läsare. På bilden till vänster ser vi Ellinor, som precis hann köpa ett exemplar av ”Nästan en familj” när jag redan börjat packa ihop.

En kvinna tyckte att min bok verkar mycket intressant, tills hon förstod att det finns övernaturliga inslag.

”Jag tror inte på sådant, det skulle bara vara konstigt att läsa den.”

Vi avslutade med att kommentera hur olika det kan vara.

Jag och många med mig lever till vardags i det som kallas övernaturligt, och tycker det är helt naturligt. Tänk om jag vore döv och sa att jag inte tror på ”hörsel”.

Att aktivt inte tro på något är att ha skapat sig en föreställning, som kan hindra nya intryck.

Vad tror du inte på?

Boksignering på lördag

Signering på lördagNu på lördag signerar jag ”Nästan en familj”, min relations- och utvecklingsroman med psykologiskt djup och övernaturliga inslag, hos trevliga Akademibokhandeln på Järntorget i Göteborg.

(En direktlänk till evenemanget, som pågår mellan klockan 12 och 14).

Jag hoppas att ni kommer förbi och säger hej, tar en titt i boken och kanske köper ett exemplar om ni inte redan har den.

Det blir kul att träffa kunder som vill hitta något nytt, antingen till sig själva eller som present, och höra vad de brukar läsa. Många är allätare (med ögonen, förstås) medan andra nästan enbart läser historiska romaner, deckare, biografier eller feel-good.

Bokhandelspersonal har en viktig roll. Neutralt men med inlevelse förmedlar de allt från politik till magi, och jag älskar den speciella stämningen.