Om jag kunde – del 2

Fortsättning på ministoryn ”Om jag kunde – del 1”:

Vi tog en annan runda denna morgon, eftersom du skulle in i byggnaden vid det mindre torget med fontänen som inte längre sprutar vatten. Jag fick vänta utanför, men det brukar jag inte ha något emot så länge det bara är för en stund; många vänliga blickar, några som är rädda men inte låtsas om det och däremellan tid för reflektion. Ingen stannade till för att prata innan du kom ut igen och vi drog oss hemåt. Den sista sträckan gick genom en smal stig där vi inte gått sedan i somras, nästan igenvuxen. Dofterna var spännande och annorlunda tills vi kom till dungen med knoppar en bit från grannhuset. Det var som att komma hem. Doften av dina kläder och spåren från grannens huvtröja var starkare här än vid husets framsida. Jag lyfte inte benet för att kissa – man kissar inte hemma hos folk.

Nästan en familj

Nästan en familj av Eva-Lena BjarneborgSnabba genvägar om min roman ”Nästan en familj”:
Berätta gärna här vad du tyckte, när du har läst den.
Information om innehåll och köpställen
Köp boken signerad från mig här.

Om jag kunde – del 1

Nycklar i dörrlåsEn ministory på temat ”Om jag kunde”:

Om jag kunde skulle jag berätta för dig att grannen kanske inte är som du tror. Ibland när du har gått till jobbet vaknar jag av att någon sätter nyckeln i låset, trots att jag känner på mig att det ännu inte är dags för dig att komma hem. I samma ögonblick som dörren öppnas har jag hunnit ut i hallen och möter hans gängliga gestalt. Alltid i huvtröja och med en väska över axeln. Har han hittat nyckeln under krukan?

Grannens händer är mjuka. Han klappar mig på huvudet innan han försiktigt tar av sig skorna och kommer längre in i huset. I början blev jag rädd, jag minns tydligt hur det var i somras, men nu har jag vant mig.

Nästan alltid får jag en bit korv. Den är liten och av en annan sort än dem som du brukar ge mig, stark och pepprig och gör mig väldigt törstig. Ändå kan jag inte låta bli att smaka. Medan jag tuggar smeker han mig över ryggen och säger åt mig att gå och vila på sängen. Han pekar med hela handen mot ditt sovrum. Gå och lägg dig, säger han.

Jag lyder, men det känns inte helt bra. Du tycker inte om när jag ligger i din säng. Är ni överens, du och grannen?

Om jag kunde skulle jag berätta vad han gör när du inte är här, men jag somnar på din säng och varken kan eller vet. Det enda jag vet är att jag älskar dig över allt annat. Du är världens bästa matte.

Fortsättning följer här: ”Om jag kunde – del 2”.

Vinklar

VerktygUr min synvinkel, som skrivande person, är det som mest spännande när det finns möjlighet att vända och vrida på situationer, begrepp, händelser, sammanhang och tankegångar. Att helt enkelt studera något ur vinkel för vinkel och kanske hitta fler perspektiv att begrunda och veckla ut. En boll ser i princip likadan ut från varje håll, men beroende på hur ljuset faller kan intressanta ojämnheter och gropar avslöjas och ge mervärde åt något annat i texten.