Andevärlden

Medial vägledningVisste du att jag erbjuder medial vägledning via mail? Vi behöver inte boka någon specifik mötestid och du kan läsa igenom svaret/ råden/ beskrivningarna flera gånger. Det är praktiskt med ett mail för processer som sträcker sig över en längre tid, eftersom man lätt glömmer bort vad man skulle tänka på och vid behov kan plocka fram den skriftliga vägledningen igen.

På sidan om medial vägledning (se även menyn) kan du läsa mer om vägledning och medialitet. Jag fokuserar på bland annat personlig utveckling, livssituationer, yrkesval och relationer och jobbar då på en högre uppkopplingsnivå än vad som krävs vid kontakt med bortgångna personer.

Vill du ha kontakt med en bortgången person? Om du är intresserad finns nu chansen att samtidigt delta i filmbolaget Warner Bros kommande tv-serie Svenska Medium, där mediala personer förmedlar kontakt med bortgångna. Mer info och ansökningsformulär hittas via länken nedan:
https://www.shortaudition.com/svenska-medium?noflash=1

Natt i köket

DiskbänkVarsågoda: ett första utkast till nästa bok, där Loke blir en av huvudkaraktärerna. Tror jag – planeringen är ännu i sin linda. Vad tror ni?

Det blänkte i kaklet bakom espressomaskinen i köket när Loke tände lampan på byrån i hallen. Han bestämde sig för att låta det vara släckt där ute och gick raka vägen fram till lådan med bestick, den översta, och drog ut den så långt det var möjligt. Innanför plastfacken med skedar, gafflar och knivar låg den lilla pappersboxen väl skyddad från nyfikna ögon. Johannas ögon. Han stannade upp en stund och lyssnade. Hon hade väl somnat?
”Loke?”
Han tryckte in lådan så hastigt att besticken skramlade, men ångrade sig och drog ut den en bit för att få tag i en dessertsked.
”Vad gör du här, ska du inte sova?” Hon kisade mot honom från dörrposten.
”Jag kunde inte somna, så jag ska ta en bit paj.” Han stängde lådan och viftade med skeden framför sig.
Hon kom fram och gav honom en kram. ”Inte jag heller. Skär upp åt mig med.”
Hennes andedräkt var varm och fuktig mot halsen.
”Du ska ju inte ha mer, eller hur? Jag skulle hindra dig – döda dig – om du försökte äta mer ikväll.”
Hon drog sig ur och studerade honom på avstånd. Log ett matt leende.
”Du är min hjälte, Loke. Kom så går vi och lägger oss.”
Han lade tillbaka skeden och gjorde henne sällskap till sängen.
De hade varsitt täcke för att inte koka bort, hon var alltid varm, men Loke lade ena armen på hennes mage med handen mellan hennes bröst och de låg tysta en stund. Han försökte urskilja tapetmönstret utan att lyckas, mörkläggningsgardinen gjorde rummet svart.
”Känns det bättre nu?”
Han trodde sig smeka hennes kind, men märkte att hon vänt ansiktet åt andra hållet för där fanns bara hår som gled undan, som strimlad tång. När hon haft det flätat under dagen låg det kvar i mönster under natten och löstes långsamt upp innan nästa morgon.
Det skulle bli torsdag. Eller det var redan torsdag sedan minst en timme och skallen kändes klar. I morgon skulle den vara trött och luddig under sega möten och workshops. Fan också.
Johanna suckade. ”Jag vet inte. Jag blir så trött på mig själv.”
De hade varit gifta i tre år. Det var hon som velat gifta sig, hon som velat köpa lägenheten. Själv hade han trivts bra i den gamla funkistrean i Lunden. Det var som om han bara dragits med i hennes drömmar och vaknat upp här och nu istället för att somna.
Jag är Loke Mortensen och bor på Norra Liden 31.
Det kändes främmande ännu, ett halvår efter flytten. Kanske för att han bott så länge i den förra lyan, hela sitt vuxna liv.
”Sover du?” En hårslinga gled ner över hans hand när hon vände ansiktet mot honom. Det glänste i hennes ögon.
”Förlåt, jag bara … du är jättefin, Johanna. Sov nu, det känns säkert bättre i morgon.”
Hon drog ett djupt andetag, men sa inget mer utan vände sig om, bort från honom. Loke drog handen över hennes rygg med långa svepande rörelser som kanske skulle få henne att somna.
© Eva-Lena Bjarneborg

Möten i bokhandeln

Signering på Akademibokhandeln, JärntorgetDet blev inte mycket sålt på Järntorget igår, då de flesta antingen var icke-svenskspråkiga turister eller ute efter kontorsmaterial inför skolstarten. Men som väntat var det trevligt och avkopplande att möta några av bokhandelns kunder och kommande läsare. På bilden till vänster ser vi Ellinor, som precis hann köpa ett exemplar av ”Nästan en familj” när jag redan börjat packa ihop.

En kvinna tyckte att min bok verkar mycket intressant, tills hon förstod att det finns övernaturliga inslag.

”Jag tror inte på sådant, det skulle bara vara konstigt att läsa den.”

Vi avslutade med att kommentera hur olika det kan vara.

Jag och många med mig lever till vardags i det som kallas övernaturligt, och tycker det är helt naturligt. Tänk om jag vore döv och sa att jag inte tror på ”hörsel”.

Att aktivt inte tro på något är att ha skapat sig en föreställning, som kan hindra nya intryck.

Vad tror du inte på?

Boksignering på lördag

Signering på lördagNu på lördag signerar jag ”Nästan en familj”, min relations- och utvecklingsroman med psykologiskt djup och övernaturliga inslag, hos trevliga Akademibokhandeln på Järntorget i Göteborg.

(En direktlänk till evenemanget, som pågår mellan klockan 12 och 14).

Jag hoppas att ni kommer förbi och säger hej, tar en titt i boken och kanske köper ett exemplar om ni inte redan har den.

Det blir kul att träffa kunder som vill hitta något nytt, antingen till sig själva eller som present, och höra vad de brukar läsa. Många är allätare (med ögonen, förstås) medan andra nästan enbart läser historiska romaner, deckare, biografier eller feel-good.

Bokhandelspersonal har en viktig roll. Neutralt men med inlevelse förmedlar de allt från politik till magi, och jag älskar den speciella stämningen.

”Nästan en familj” i analys

"Nästan en familj" av Eva-Lena Bjarneborg
”Nästan en familj” av Eva-Lena Bjarneborg
(Illustration: Catrin Welz-Stein)

Jag har fått ta del av en läsares upplevelse av ”Nästan en familj”, som skiljer sig från hur de flesta andra verkar ha upplevt den.

Hen förväntade sig att boken skulle följa en viss mall om den hör till deckargenren, en annan om den är en fantasy och en tredje om den är en vanlig skönlitterär roman om relationer etc.

Genrer är svårt. ”Nästan en familj” har psykologiskt djup och berör personlig utveckling, filosofiska tankegångar om medvetandet och meningen med livet. Samt det övernaturliga.

Den här läsaren tyckte inte om de övernaturliga inslagen. Hen tror inte på sådant och anser att jag borde ha förklarat i de inledande kapitlen vilken påhittad fantasy-värld man kommer att hamna i, så att den inte tränger in som en obehaglig överraskning mitt i realismen.

Här har vi tyvärr en ”kulturkrock”. För mig är det övernaturliga inte mer påhittat än att Petra lever och bor på Allmänna Vägen i Majorna. Jag har varit med om fysiska fenomen, spökerier och annat ”oförklarligt” i hela mitt liv och kommunicerar medialt med andevärlden. Det är vardagsmat. Jag informerar om dessa aspekter i presentationer av boken.

”Nästan en familj” fungerar alltså i hyllan för magisk realism, eftersom den skildrar vår fysiska verklighet med övernaturliga inslag. Men fokuset ligger inte där, så jag har valt att klassificera den som en skönlitterär roman. Det finns flera sådana exempel i etablerad svensk litteratur.

”Nästan en familj” är även spännande, både i handling och berättartekniskt, och många läsare har slukat sida efter sida utan att kunna sluta läsa. Men den baseras inte på polisarbete och passar därför inte i deckarhyllan.

Läsaren i fråga hade även synpunkter på kapitelordningen. Jag har funderat på hur jag skulle ha kunnat pussla ihop historien annorlunda, på ett enklare sätt, men kommit fram till att jag är fullt nöjd. Jag har gjort på mitt sätt och vill inte ha det annorlunda. Hoppas att de flesta läsare känner precis som jag.

Som tur är hade denna läsare även positiva upplevelser:

Även om det finns några frågetecken från min sida så var det en väldigt bra bok. Den bästa egenutgivna jag läst, och bättre än de två deckare utgivna på stora förlag som jag nyss läst.

Tyckte att du var väldigt bra på dialoger, de var superbra och realistiska, allt känns mer tvättäkta än i många deckare. Och konflikterna mellan människorna var bra, allt flöt på och man var med.”

Tusen tack för matnyttig, intressant och tänkvärd feedback!

Alla är välkomna att bidra med sina tankar och/eller ge ett allmänt omdöme om ”Nästan en familj” via formuläret här.